London: söndagsmiddag på Bumpkin

Vid senaste Londonbesöket blev det indiskt till middag två kvällar i rad. Ingen är förvånad. Dag tre tog vi sikte på en närliggande pub för en klassisk söndagsmiddag. Och hamnade därför på Bumpkin i Kensington. Omöjligt att inte gilla namnet! De finns för övrigt på två adresser till i London.

Precis så här vill jag ha det på en pub. Snyggt och avslappnat. Hundägare i baren. Familjär stämning. Brittisk meny så klart. De har “sunday roast” på menyn med halva priset för barn. Spana in den här gigantiska barnportionen nedan. Man kan ju tro att vi har hamnat i Yorkshire!

Jag åt vego! Paj med grönkål, potatis och ost. Bra så. De glömde komma ut med min sidosallad men jag blev mer än mätt ändå så jag vågade inte klaga. Trevligt husvin på glas. Enda besvikelsen var egentligen att det var lite mjölig konsistens på deras sticky toffee pudding. Men hit går jag gärna med barnen igen!

London: Afternoon Tea på The Wolseley

Det blev två resor till London i november. Det första besöket var mest jobbrelaterat. Men när vi checkade från hotellet på fredagseftermiddagen tog jag och en kollega sikte på ett bokat bord på The Wolseley innan det var dags att vända hemåt. Hjälp vad fint! ÄLSKAR deras inredning och atmosfär! Väldigt classy men också väldigt avslappnat. Härligt att spana på så rutinerad personal och bara iaktta andra gäster. Jag var först lite stressad för jag skulle ta mig igenom rush hour till Heathrow efter besöket men servicen här är ju oklanderlig så till slut vågade jag sluta stirra på klockan och kunde njuta av allt som serverades.

Hur det smakade? Bra! Något ojämnt om jag ska vara lite petig. Små varma smördegsskapelser kom ut torra och lite lätt brända. Men viktigaste av allt – JA det är bra scones! Även generöst med påfyllning av smörgåsar om så önskas. Det finns en liten marängkaka med passionsfruktcurd på kakfatet som kan vara en av de godaste kakorna på  en evighet.

Min andra kollega var på Ritz rakt över gatan samma kväll och vi har jämfört våra respektive besök ner på typ molekylnivå.  För helheten tror jag att mitt besök var bättre. Det var lite ocharmigt för henne att bli lite behandlad på ‘löpande band’. Ritz har enbart sittningar varje heltimme medan Wolseley har gäster som kommer in för en lunch eller en drink osv vilket gör en mer dynamisk atmosfär. Hennes besök kändes därför lite turistigt och så kändes det verkligen inte för mig. Däremot kanske jag smiter in här på frukost nästa gång istället för att gå all in på afternoon tea.

London: middag på The Palomar

Förra veckan när jag var i London gick jag utanför min komfortzon genom att gå ut och äta middag. SJÄLV. Att äta frukost och lunch ensam ute gör jag regelbundet men att kliva in på en bar kvällstid kräver lite mer självförtroende från min sida. Samtidigt hade jag inte lust att kasta bort en kväll med att sitta på hotellet. Hallå jag var ju i London!

Dock fanns ett litet aber. Två dagar innan hade jag kommit hem från Bangkok och hur gärna jag än ville iognera jetlag så började det kännas lite segt på eftermiddagen. Jag promenerade hela Regent Street innan middagen men erkänner att jag var mer än tacksam när klockan slog halv sex (!) och jag kunde ta mitt sikte på min bokade plats på The Palomar. Det här är ett ställe vid Picadilly som jag har haft på min önskelista att få prova. Deras bar passar fint för ensamätande gäster och jag fick en plats som faktiskt bjöd på trevligt sällskap på både vänster och höger sida.

Palomar kan beskrivas som modern israelisk mat med influenser från närliggande länder. Mindre rätter serveras likt tapas. Mitt misstag var att beställa mat direkt när jag hade satt mig ner. Hallå jetlag. Jag borde ha börjat med en drink istället och tagit mig tid att spana på allt som preppades på andra sidan bardisken. Nu var det med viss irritation jag såg vad bordsgrannarna beställde in. Med facit i hand borde jag ha provat tex deras fattoush och bläckfiskhoummus (!) som verkade vara populärt. Det får bli en annan gång.

Först lite nibbles. Kockens tolkning av falafel. Herregud vad är det med mig och friterade kikärtsbollar?! Jag tröttnar aldrig!

Det här nedan är så himla BRA! Rödbetscarpaccio med getost och granatäpple. Underbar liten vegotallrik!

Fick tipset att prova denna tallrik med kyckling som varmrätt. Fin eller hur?!

Ej på bild – en löjligt god blodapelsinsorbet med rostade pinjenötter. Sedan kröp jag typ till tunnelbanan och somnade hemma på hotellet. Typ klockan sju. Bra där Elin.

Tillbaka i Laem Mae Phim

Vi har ju fastnat för den här lilla fastlandspärlan öster om Bangkok. Lätt att åka hit och inte så mycket happenings här. Bra ställe för att ladda batterierna på. Nu var vi här för tredje gången och redan nu funderar vi på om vi kan passera nästa år igen. Vad vi gillat bäst denna gång?

Xing Xing! Vi har ätit lunch här nästan varje dag. Typ i två timmar medan barnen lekt på stranden. Han är ju så himla fin han som driver restaurangen. Lite fåordig men mån om att vi ska bli nöjda. Missa inte musslorna med den ljuvliga gröna chilistinna dippsåsen som vi har ätit hur många gånger som helst. Friterad morning glory passar fint som småplock. Här har vi ätit den bästa bläckfisken. Barnen älskar deras cashew chicken och jag kan nog rabbla tio rätter till. PS! Bra wi-fi!

Pla-O. Har blivit bättre jämfört med tidigare år. Prisvärt. Deras räkor i röd curry kommer vi att referera länge till.

Tang-kay. Tyvärr inte lika bra som tidigare år men fortfarande bra. Hela köksstyrkan verkar ha bytts ut – även om det verkar vara samma ägare. Älskar soppan här.

The Grill in the Alley. Kan man äta världens bästa hamburgare på en bakgata i Thailand? Nästan så. Ett roligt återbesök detta år och kan bara konstatera att de är otroligt bra på vad de gör.

Tequila Sunrise. Hit går vi inte för maten utan för att drink eller två för middagen. Bra wi-fi och barnen älskar deras milkshakes.

Rotis utanför 7-11. Det finns flera gatustånd kvällstid på gatan och vår absoluta favorit är killen som steker pannkakor. Serveras med  banan,  kondenserad mjölk och chokladsås för 40 baht. Bästa efterrätten!

Veckans bästa

Vi är tillbaka i Laem Mae Phim. Byn är fortfarande lika sömnig och folktom i veckorna varför vi har hotellpoolen för oss själva dessa dagar. På helgerna lite fler besökande, framför allt för att byn är känd för ‘Bangkok weekends’. Inte minst märks det på mer utbud av streetfood dessa dagar.

Vad vi gör? Vi kör på samma schema varje dag. Liten frukost vid kvart i tio. Fulkaffe och omelett till mig. Plus lite färsk frukt. Barnen är nöjda med iste och bananbröd. Surf nere i receptionen fram till elva. Häng i poolen fram till två. Långlunch nere på stranden. Bygga sandslott eller bada fram till middag. Frossa i skaldjur.  Spana på solnedgången. Köpa nystekt roti på gatan till efterrätt på vägen hem till hotellet. Kolla på otextad thai-TV. Sova i tio timmar. Och inte så mycket mer.  Bästa sortens batteriladdning inför vintern!