TBT – en himla lyckad semestervecka
Hjälp det känns som om det är torsdag hela tiden. Veckans TBT? Jag tänker att du ska dyka in i det här inlägget och läsa om våra 10 dagar på Island. En magisk vecka som jag gärna gör om!
Kategori: RESOR
inlägg om mat från olika resor
TBT – ett par svenska sommarpärlor
I veckans throwback thursday tänkte jag tömma arkivet på svenska sommarutflykter!
Svensk sommar för mig är väldigt mycket häng i parken som finns på krypavstånd och på stranden som är fem minuter bort. Fast i år har vi sagt att vi SKA bli lite bättre på att se nya delar av vårt avlånga land. Vi får se hur det blir med det. Här är ett par guldkorn från bloggarkivet på temat svenska sommarpärlor om man har barn i släptåg:
Astrid Lindgrens Värld. Tre gånger har vi vart här med tjejerna. Så himla fint! Underhållningsmässigt så har det blivit än bättre för varje år som vi har vart här. Jag bloggade lite om lunchmaten när vi var där 2014. När vi var där året efter så gick det inte att få bord på någon av deras lunchrestaurang pga evighetslånga köer. Tack och lov hittade vi till slut en korvkiosk. Köproblematiken är kanske ett tecken på att ingen picknickar där längre eftersom matställena är helt ok?
Furuvik. Ett blogginlägg om ett av våra besök finns här. En himla trevlig park med lagom-mycket-av-allt. I min glädjekalkyl så brukar jag räkna på att det går ungefär lika fort att blåköra med bil från västerort till Furuvik som att kämpa med kommunala förbindelser från västerort in till Skansen. Inte omöjligt att vi är där i sommar igen.
Jordgubbsplock hos Ulvagubben i Uppsala. Hit har vi återkommit tre somrar. Ett riktigt guldkorn som barnen längtar tillbaka till. Det är inte en riktigt sommar förrän vi ätit oss trötta på jordgubbar på uppländska slätten!
Hornuddens Trädgård. Perfekt utflyktsmål över dagen utanför Strängnäs. KRAV-märkt fika och skönt häng i deras trädgård. Inlägg om ett av våra besök hittar du här.
Da Aldo i Skanör. Äter man glass här så somnar man lycklig! Tror bestämt att jag håller på att sälja in en Skånehelg till maken…
Åttaåringen på Da Aldo – för sju år sedan!
Så ge mig er bästa tips på sommarsverige! B&Bs! Stränder! Familjehäng! Campingar! Guldkorn! Gärna lite ohippt!
Tillbaka till Blue Lion
Vi åt oss runt Yorkshire på sportlovsveckan. Efterlängtat så klart eftersom det finns många bra gastropubar i alla fyra vädersträck. Nästan att det här var mer ett matlov än sportlov. Fast barnen hann med att sporta loss också. De hade en lyckad eftermiddag på trampolincentret i Stockton och Åttaåringen firade sin födelsedag med att klättra på Clip n Climb som också finns i Stockton.
En av dagarna när de två äldsta barnen var i simhallen med sina kusiner tog vi Femåringen under armen och pep iväg på lunch på The Blue Lion som ligger i East Witton. Vi har vart här ett par gånger förut. Jag var minst sagt “over the moon” när vi var här på middag 2006. Ser i det här gamla inlägget att jag tyckte att the Blue Lion var bättre än Star Inn Harome. Så var det inte nu. The Blue Lion känns verkligen blekt nu i den jämförelsen.
Jag älskar verkligen läget för puben. Ett underbart stenhus ute i en liten by. Jag älskar också miljön. Speciellt om vi får bord i det första rummet vid huvudentrén. Skönt rustikt och väldigt “yorkshire”. Klassisk pubmeny och trevlig personal. Och hundvänligt!
Men det är som om om något saknas matmässigt. Maten sticker inte ut. Allt är mest typ brunt på tallriken. Jamen ingen garnityr eller något som helst tänk med färgkomposition. Jag blev lite besviken vid det här återbesöket. Lite för mycket mitt-i-raden smakmässigt för att jag ska känna några cravings att åka hit igen. Aaaargh. Helt klart en besvikelse att denna pub har dippat. Att jag tar mig tid och skriver allt det här är för att jag rekommenderat puben ett otal gånger till de som frågat vart man kan äta bra i Yorkshire.
Puben funkar som lunchstopp på vägen om du passerar. Men är inte den som jag flaggar för som är värt en omväg längre. Fint nog har vi alltid Star Inn Harome.
York: Star Inn the City
Som jag nämnde i inlägget om Star Inn Harome så tog det knappt två dagar efter det besöket innan vi stod på deras systerkrog i York för att äta lunch. Denna gång med barnen i släptåg. En helt annan atmosfär här, tänk modern bistro. Fint läge i ett tegelhus vid vattnet och bara några meter från shoppinggatorna. York är förresten himla trevligt för shopping. Sagt av mig som inte alls är så mycket för shopping i vanliga fall. Men York är lagom och har massor med bra butiker. Staden i sig är söt som socker!
Vi hade inte bokat bord men det var gott om plats när vi kom. Det var en mix av gäster, flera barnfamiljer och ett par affärsluncher. Vår servitör var mycket uppmärksam och hade koll på detaljer. Det blev en bra inledning helt klart. Cidern nedan rekommenderas till mat – varken söt eller för torr, bara fruktig och fräsch. Ja den är ju “Made in God’s own country…”
På tal om York. Det finns ett återkommande tema här med vikingar med flera museer osv (som vi av någon oklar anledning inte har hunnit med ännu). Så klart det märks även på restaurangen!
Nu fick vi nästan sitta på händerna för att inte beställa in halva menyn som ofta är lätt hänt när vi går ut. Men vi skulle ut sedan igen på kvällen för att äta indiskt. Så det fick bli “bara lunch”. Med efterrätt.
Jag var himla nöjd med min vegosallad med friterad blåmögelsost från Wensleydale! Ett litet hallelujamoment. Fänkål och äpple finns med bland smakerna på tallriken och en Waldorfdressing. Det var länge sedan som vi var till ostbutiken i Wensleydale, där måste stanna till om du är i närheten!
Maken beställde ett riktigt guldkorn till lunch. Ölbräserad oxkind, en magisk potatisgratäng med Wensleydales blåmögelost (hej det här måste kopieras hemma!), saltinbakad rotselleri och en skysås smaksatt med med lök och öl. Han hälsar att det var amazing. Måtte den här fantastiska tallriken förbli en klassiker på deras meny.
Barnen då? Jo deras barnmeny var en av orsakerna till att vi bestämde oss för att äta här. Spana in nedan! Inspirerande helt klart!
Fint att det kommer med lite dressad sallad till barnens mat. Jag slutar aldrig förundras över att grönsaker saknas på barntallrikarna när vi äter ute.
Så blev det plats för lite puddings. Älskar ordet som kan innefatta det mest i efterrättsväg. Baked Alaska är en ganska kul 80-tals-efterätt som jag gärna äter vid tillfälle. Här med rabarber. Från Yorkshire så klart.
Femåringen dök ner i ett glas med jelly and icecream.
En riktig tiopoängare från barnmenyn nedan! Tioåringens mjölkchokladmousse med bär. Hur värt som helst för endast 4 pund.
Maken testade deras sticky toffee pudding. De kör också på ale i kaksmeten ungefär som jag bloggat om här. Sedan en glasskula ovanpå med citrontimjan, honung och curd. Helt ok. Men inte lika bra som makens egna pudding.
Så vad tyckte vi då om besöket? Helheten var bra. Så pass bra att vi köpte ett presentkort till svärföräldrarna efteråt så att de kan luncha här. Om jag skulle välja mellan att äta på Star Inn i Harome eller på den i York, väljer jag utan tvekan den i Harome eftersom den verkligen är något utöver det vanliga. Den i York har ju inte heller en michelinstjärna. Men om man vill ha lunch med guldkant i York så är det här ett mycket bra alternativ, och vi hamnar med all sannolikhet här igen.
Tillbaka till Star Inn Harome
Vi har vart på The Star Inn Harome tidigare. För nio år sen! Sen ytterligare en gång som aldrig blev ombloggat. Men helt klart så har det gått ett par år sen sist. Så kul att vara här igen!
Star Inn Harome hade en michelinsstjärna 2002-2011. Sen gick det ett par år och förra året fick deras kock Andrew Pern den tillbaka. Välförtjänt tycker jag – för vid vårt besök så var allt oklanderligt och framför allt f-a-n-t-a-s-t-i-s-kt. De är även på plats nr 3 på listan över Englands 50 bästa gastropubar. Jag tycker om tonen på menyn som beskrivs som “modern yorkshire” med fokus på lokala råvaror i säsong. Det här gör de nämligen mycket bra.
Inredningsmässigt är det riktigt rustikt. Huset är 600 år gammalt! Man kan äta i en liten finare matsal som nedan eller i den rustika pubmiljön. Det finns även en mysig lounge uppe på vindsvåningen. Det går även att sova över i ett av de nio rummen i huset rakt över vägen. Jag skulle lätt kunna bo och äta här i ett par dagar.
Notera ölsejdlarna i barens tak. De är personliga och respektive ägare får komma och dricka gratis hur mycket de vill på sin födelsedag. Bartendern log roat när han berättade och nämnde att det brukar vara uppskattat. Vi började förresten med en pint i baren. Här finns Yorkshire Pale på tapp som nu är en ny favoritöl för mig.
Spana även i detaljerna på trämöblerna när du är här. Här och där ser du en liten mus inkarvat. Det är signaturdetaljen för möblerna från hantverkaren Robert Thompson som finns i York.
Första gången vi åt lunch här orkade vi inte med någon efterrätt. Så vi la om strategin denna gång och valde två förrätter vardera som lunch med hopp om plats för något extra. Strategin höll väl ut. För det är “yorkshire portions” som gäller här så klart. Jag valde en liten risotto att börja med. En underbar kreation som inkluderade hyvlad svart tryffel, pärlhöna, gula kantareller och grönkål. Fantastiskt god!
Det brittiska köket gillar att servera nybakad blodpudding med en tvist. En liten detalj är att i brödkorgen fanns bland annat ett rustikt rågbröd smaksatt med just tärnad blodpudding. Faktiskt inte dumt alls. Maken åt en förrätt med en skiva grillad blodpudding, stekt gåslever, vattenkrasse och äppel-och-vanilj-chutney. Ja fint så.
Min andra förrätt – dubbelt bakad ostsufflé. Inte på vilken ost som helst utan “Stinky Bishop” som jag har sprungit på tidigare på brittiska restaurangmenyer. Prova osten om du får tillfälle! Smaken på sufflén är otroligt välbalanserad och den är gudomlig att äta med sötsyrlig rödlöksrelish, pocherade päron, krispiga grönkålschips och kanderade valnötter. Förlåt om jag svär men fy fan vad gott. Tror faktiskt att det är första gången jag svär i matbloggen!
Maken och jag har lite olika smakpreferenser. Till exempel så gillar han kalvbräss. Här serverades den oklanderligt som förrätt med pilgrimsmusslor. Snyggt dessutom.
Jodå. Det blev efterrätt. Min äppel-och-rabarberpaj serverades med honeycombglass. Paj blir inte bättre än så här!
Vad maken avslutade lunchen med? En variant på apelsinkaka serverat med kolasås. Den krämiga glassen hade en tvist med rostade havregryn som höll ihop alla smaker fint.
Ja jag rekommenderar verkligen att äta här. Servicen var minst sagt grym. Personlig inte minst. Jag glömmer inte den omtänksamma bartendern som mötte upp den gamle mannen i dörren med “I didnt see you last sunday“. Sen fick han berätta om sitt senaste läkarbesök. Ja här är det verkligen omtänksamt från början till slut.
Vi fick även reda på att de har öppnat en restaurang i York. Så i ren hybris så åkte vi dit två dagar senare. Mer om det en annan dag!