The Magpie Café i Whitby

Jag har varit en vecka i England igen och den här gången hann vi åka till Whitby. Det är en otroligt söt liten stad på nordöstkusten ungefär mittimellan Scarborough och Middlesbrough som jag blev helt förälskad i! Nu var det för sent på säsongen för att ta ett dopp i havet men jag kommer garanterat tjata om att åka hit igen nästa sommar för lite strandhäng.

Det finns väldigt mycket att göra i Whitby för den som är intresserad av livräddningsbåtar, Kapten Cook, Dracula och gamla engelska kloster. En salig blandning bland turistattraktionerna med andra ord. Eller så är man bara nöjd med att gå på kullerstensgatorna genom söta gränder och knäppa kort på fiskmåsar. För det var väl det vi gjorde mest.

The Magpie Café har ett vida känt rykte om att vara bäst på fish & chips i Whitby. När vi kom dit så var kön lång både till deras restaurang och takeawaydisk. Det finns fler fish&chips-ställen i Whitby men de var faktiskt tomma på besökare så vi vågade inte annat än testa Magpies.


Kö både till höger och vänster…

Ska jag vara helt uppriktigt så var detta inte den bästa fish&chips jag har ätit. Den var ok. Men inte fantastisk. Helt klart överreklamerad. Engelsmännen kan analysera sin fish & chips ner i molekyler och jag säger så här – här är det bra krisp på frityr, men tyvärr en vattnig fiskfilé och “soggiga” chips utan färg. Portionen var förvisso stor men kostade 5 pund. Om du väljer att gå hit tycker jag det räcker att två personer delar på en portion. Å andra sidan kan man lika gärna gå till en annan fish & chips och slippa stå i kö. Nästa gång testar vi nog en av fiskerestaurangerna istället.


Njae säger vi om det här..


Över bron till vänster finns massor av gränder att promenera i och så finns en marknad förstås!


Stadens berömda kloster Whitby Abbey högst upp i bild


Populär strand på sommaren


Många fina utsiktsställen att kolla in!


“Turistbåt” på väg in i hamnen

På besök hos Wensleydale Creamery

Jag har varit i England igen på semester. Som ni vet har jag mina svärföräldrar i Norra Yorkshire. På våra besök ingår det ofta en tur till Cumbria som ligger västerut på kartan för att hälsa på sambons farmor. Halvvägs dit finns Wensleydale Creamery. Här säljs ost som jag är väldigt förtjust i!

Förutom att de har flera goda cheddarostar så har de olika ostar med frukt och bär i. Tex blåbär, tranbär och aprikos. Lite udda kanske men de passar fint i matiga smörgåsar. Bara de senaste fem åren har de fått 250 olika utmärkelser för sina ostar runt om i världen och jag kan väl bara hålla med om att de har ett fantastiskt ostsortiment.

Det är ett hårt jobb att provsmaka alla ostar men för er skull så har jag gjort lite djupgrävande research. Favoriten är fortfarande samma som jag skrev om för fyra år sedan här på bloggen. Det är deras tuffa cheddar med karamelliserad lök. Jag smugglade hem en bit i resväskan och den är grym som smält ost i pasta med tex bacon. Eller rakt upp och ner på nattmackan. Deras fårost är en ny favorit som kommer på min andra plats över deras bästa ostar. Håll utkik hos Taylor och Jones på Kungsholmen som ibland har Wensleydaleost i sitt sortiment!

San Remo – Den goda glassen

Det är ingen myt att glassen är som allra bäst på italiensk mark. I San Remo blev glassätandet snabbt en av dagens höjdpunkter. En del dagar hann vi inte ens äta klart frukosten förrän vi började prata om vilka glassmaker vi skulle välja en stund senare. Eller hur vi skulle lägga upp dagen för att få in ett cafébesök i planeringen på bästa sätt.

Efter att ha provat flera glasscaféer enades vi om att glassen var allra bäst på Café Renaissance (på Piazza Colombo – karta finns här). Min favoritkombination var utan tvekan pistage, citron och jordgubb. Inga tillsatser så långt ögat nådde; bara rena smaker och bra råvaror. Priset var visserligen inte särskilt lågt (ca €5 för tre kulor), men glassen var värd varenda euro.

Italiensk glass

Maria är också en hängiven pistagekramare, åtminstone i Italien! På bilden nedan en coupe med pistage och riktigt mörk, fin chokladglass på Café Renaissance.

Italiensk glass

Här ska två glada glassätare precis hugga in! 🙂

Två glada glassätare

Ett annat café med god glass var Bar Melody (Corso Matteotti 170 – karta finns här). Tre kulor kostade €5 och var en aning större än på Café Renaissance, men inte riktigt lika goda. Marias val på Melody blev pistage, citron och melon.

Italiensk glass

Till Dolceaqua (karta finns här) åkte vi på utflykt med hyrbilen och när vi vandrat färdigt i de söta små gränderna var vi såklart tvungna att ta en glasspaus innan vi åkte hem igen. På det lilla torget fanns ett café och där pausade vi. I Marias nöt- och chokladklädda strut fanns den här gången hasselnötsglass och såklart – pistage! 😉

Italiensk glass

Hemma i Stockholm igen har jag gjort två referenstest (d v s valt jordgubb, citron och pistage för att kunna jämföra); dels på Gelateria Italiana vid Fridhemsplan och dels på Montis i Gallerian som sägs sälja italiensk glass. Glassen är definitivt god på båda ställena, men går inte på något sätt att jämföra med glassen i San Remo. Konsten är att kunna göra pistageglass som inte smakar parfym eller några andra konstigheter. Det ska vara pistage som i pistagenöt, inget annat.

Glasstips inför resan till Rom

Italiensk glass

I maj förra året skrev jag om den goda glassen vi åt på Alberto Picas glassbar i Rom. Vi hittade dit efter ett tips av DN-skribenten Peter Loewe och han visade sig vara en pålitlig källa.

I dagens DN finns en artikel med tips på fyra glassbarer du inte bör missa i den italienska huvudstaden. Om jag hade varit på väg till Rom hade jag skrivit ut artikeln och lagt den på en strategisk plats i packningen. Inte missa!

Lördag i Stockbridge


Någon som vet vart jag är på kartan?! i huset längst till höger med klocktornet ligger Pizza Express och bakom ryggen finns ostaffären…

För ett tag sedan så var jag i Edinburgh och hann umgås med min fina guddotter. Hon är två år och en bedårande fröken! Tillsammans med hennes mamma och tre småbarn i släptåg så gav vi oss iväg för lite matshopping i Stockbridge, ett område i stan där vi handlade i fiskbutiken, ostaffären och hos slaktaren inför lördagsmiddagen.

Hos I J Mellis Cheesemonger handlade vi ostar och som förslag på en god lokalproducerad ost så fick vi förslaget att prova deras ekologiska Criffel. En riktig tuffing! Jag tycker alltid att jag hittar goda ostar när jag är i Storbrittanien men kanske har man bara ögonen mer öppna är utomlands?

Vi åt även lunch i området. Det blev pizza på Pizza Express. Det låter kanske inte så spännande med det här var faktiskt gott och värt att blogga om! I Storbrittanien så ses vattenkrassen i vartannat recept, den har ju till och med en egen festival, och givetvis återfinns vattenkrassen även på pizzan, här i sällskap med stekt ägg och parmaskinka. Barnen fick små fina amuses i form av italienska bröd medan de väntade på sin pasta och oliverna ej att förglömma, här finns goda oliver för den som är abstinent! Dessutom så var det skönt att få äta god lördagslunch i trevlig miljö där det är välkommet med ett gäng småbarn 🙂


Små bröd till små gäster


Vattenkrasse! Stekt ägg! Jamen det är ju tokgott!


Sötare dekor finns inte att få på en kaffekopp när man pausar på en pizzeria…


Och vad ska vi kalla det här, typ “lugnet före stormen kanske?!”