Tre tjejer i köket

Jag minns att jag tänkte MÅNGA gånger när vi bodde i Vietnam att “en himla tur ändå att barnen inte har några födoämnesallergier”. Det blev nämligen inte alltid samma sak vi fick serverat som vi trodde att vi hade beställt hemma i fiskebyn. Typ att det beställdes ett glas apelsinjuice och det kom ut ett stekt ägg ungefär. Just där och då gick det bra ändå. Ett par år senare har vi ju som ni vet två tjejer med celiaki som blir sjuka om de äter något med gluten. På sportlovet har vi vart ute på första semesterresan efter att de blev diagnostiserade. Hur det gick ?

Innan vi åkte hade jag fått olika bud om hur det är med att hitta glutenfritt. En del tycker att det är enkelt. Andra mest krångligt. Det beror ju så klart på VART man är och vilken mat man gillar. Egna preferenser liksom. Byn vi hänger i är liten och har endast en seven-eleven om man vill handla något hem till rummet. Ganska begränsat att göra sig förstådd på engelska överlag i byn.

Vi hade med oss översättningskort om celiaki på thai. Vi använde det ett par enstaka gånger. Så här i efterhand inser jag att texten borde ha inkluderat något om panko utöver vete/råg/havre/korn eftersom det är vanligt vid fritering. Vi hoppade över all friterad mat som såg ut att panko. Ibland på vissa ställen hade det nog vart enklare med ett översättningskort där det stod “inget mjöl överhuvudtaget”. Vi tog ett beslut att prova friterad kyckling ett par gånger när vi beställde sweet and sour eftersom det var panerat med rismjöl. Det var i sammanhang där vi fick svar att de endast hade rismjöl och majsmjöl i fritösen. Magmässigt gick det bra.

Det blev mycket fried rice. Tjejerna är lite opepp på omelett och risnudlar tyvärr. En bra sak är att thailändska pannkakor (roti) görs på rismjöl så det blev det nästan alla kvällar på vägen hem. Soppor funkar oftast fint så klart också. Och de åt mängder med fisk och skaldjur. De sista dagarna hittade vi ett ställe som gjorda vietnamesiska vårrullar vilket var välkommet som variation. Alltså de färska och inte de friterade.

Med oss i resväskan hade vi glutenfritt knäckebröd/kex och müsli eftersom vi inte visste utbudet i förväg. Men tjejerna tyckte att det mest var CRINGE att ta med det ner till frukosten. Så den nödprovianten gick knappt åt och fick följa med hem igen. Det är väl ett tecken på att de klarade sig himla bra ändå. Frukosten var förövrigt väldigt begränsad på vårt hotell, så de åt oftast lite ris med stekt ägg plus fruktsallad på morgonen.

Om vi åker igen till Thailand med tjejerna? Det är ju isåfall långt fram i tiden. Men kanske att jag tänker max sju dagar i den här lilla byn och kombinerar med en större ort för lite mer variation på glutenfritt. Ett par dagar i Bangkok tror jag också ger mer inspiration matmässigt för tjejerna.