Kombinationen citron och kapris är det som gör den här salladen till ett gott och användbart tillbehör till vardagsmaten. Serveras ljummen. Kokt kall blomkål är inte jättekul. Inte överkokt heller för den delen. Se till att behålla krispigheten i buketterna.
Ljummen blomkålssallad med citron och kapris
Dela ett blomkålshuvud i små bitar och koka i lättsaltat vatten.
Blanda ner blomkålsbuketterna i en salladsskål tillsammans med en burk svarta oliver och ett par msk kapris.
Ringla över lite olivolja tillsammans med citronsaft från ca 1/3 citron.
Smaka av ordentligt med flingsalt och nymalen svartpeppar.
Jag fortsätter att tömma kameran på lat sommarmat. I år har vi ätit en hel del caprese! Allra helst vill jag ha en löjligt stor hög på tallriken som enda tillbehör till det nygrillade. Den här klassiska italienaren funkar ju till såväl förrätt som akut stödmat – outtröttlig ragazzefavorit!
Capresesallad
Varva sommarens finaste tomater med mozzarella, lite finhackad rödlök och rejäla mängder färsk basilika. De gula tomaterna från Ingelstorp som jag hittade på ICA var som söta karameller i salladen!
Jag är knappast någon olivoljenörd men det är till sådana här tillfällen som jag spar min godaste olivolja.
Ett par drag med svartpepparkvarnen och ett par nypor flingsalt så är det klart!
Delia Smith är en av de kokboksförfattare som vi alltid återkommer till här hemma när vi ska kolla upp hur man gör något ”på riktigt”. Särskilt vid tillfällen när det gäller traditionell brittisk mat. Hon har levererat ett otal ”how to” -kokböcker i England så när vi inte kommer överens om hur vi ska göra ”den perfekta kalkonen” eller ”den godaste sticky toffeepuddingen” slutar diskussionerna oftast med ”jamen kolla hur Delia gör”. Delia står för bra genomarbetade vardagsrecept helt enkelt. Min svärmor lagar ”typisk” Delia-mat och vi diskuterade Delias karriär senast i helgen. Nu verkar den 70-åriga matikonen nämligen vara mer intresserad av att engagera sig i brittiska fotbollslag än att laga mat. Ja bortsett från att hon och Heston Blumenthal skriver recept för matkedjan Waitrose.
Det här receptet kommer från Delias sommarkokbok och är i sin enkelhet en grymt god förrätt. Kanske är det här mitt absolut bästa recept för halloumi?
På bilden har jag tärnat halloumin i kuber innan jag stekte den för att sedan blanda ner den i dressingen. Det blev tillbehör till en pytt med stekt potatis, squash, vårlök, färsk oregano och kräftstjärtar. Givetvis blir denna halloumirätt med nämnda dressing även grymt god tillbehör på grillbuffén. Skiva då halloumin på vanligt vis innan du grillar den.
Här hemma firade vi Nationaldagen med potatissallad och varmrökt lax. För att förstärka den svenska känslan hade vi lite mycket Västerbottensost på toppen. När jag åt resterna till lunch dagen efter var det så gott att det nästan var löjligt. Det kan man kalla lyckad matlagning!
Ett regelrätt recept behövs egentligen inte, men gör ungefär så här:
Koka färskpotatis och låt svalna. Blanda 1 msk grovkornig senap med 1 1/2 tsk vitvinsvinäger och ca 3 msk olivolja. Krydda dressingen med salt och svartpeppar. Blanda potatisen och dressingen, rör runt och tillsätt sedan tomater, rädisor, sockerärtor. Avsluta med hackad dill och gräslök. Toppa med Västerbottensost och servera til t ex varmrökt lax.
Även om det blir mycket vardagsmat på rutin här hemma just nu så behöver man rösta in nya ingredienser i skafferiet emellanåt. Nu har vi två nya favoriter att blingblinga middagstallrikarna med:
Först ut, svartroten. Den ser inte så där jättekul ut egentligen och låg bortglömd ett tag i skafferilådan. Jag gick på Kinnas tips om att smaksätta dem med citron. Svartrötterna skalades och lades i ugnssäker form tillsammans med strimlade morötter, purjo och vit sparris. Jag läste häromdagen på bloggen I mitt franska kök om att ugnsbaka även sparris och jag gillar det här med att slänga in massor av grönsaker i ugnen för att låta det sköta sig själv. Sedan på med olivolja, rikligt med citronsaft från en hel citron, flingsalt, nymalen svartpeppar och nyplockad finklippt dragon innan allt ugnsbakades.
Och faktiskt. Det här svartrötterna var lite av ett halleluja-moment att äta. Eller som Pia kommenterade på twitter, ”ja nästan godare än sparris”. Svartrötter kommer jag definitivt hålla utkik efter i fortsättningen. Tänker att de skulle kunna vara supergoda i soppa till exempel.
Väl avskalad så blir svartroten nästan vit!
En annan ny bekant i köket är libbstickan. Återigen vände jag mig till Kinna för råd som tipsade om att ha den i kall sås. Den har minst sagt en speciell smak och jag relaterar mest till selleri. De små gröna bladen finhackades. Jag använde en liten näve som rördes ner i 2,5 dl gräddfil tillsammans med finklippt ramslök, persilja, flingsalt (smaksatt med citron) och nymalen peppar. Såsen fick stå kallt några timmar och blev en bra kall sås till grillat och sallad.
Från att ha varit lite tveksam blev jag faktiskt rätt förtjust i libbstickan för att den sticker ut lite bland de gröna kryddorna. Jag ser potentialen i grytor och soppor framöver, så idag slängde jag faktiskt ner frön för libbstickan här i vår egen trädgård!
