Tasmanien – från Seven mile beach till White Beach
Dag 1 – Vi landade i Hobart på eftermiddagen. Förvånansvärt pigga och minst sagt taggade över att äntligen vara på ön. Resan har ju vart planerad i nästa ett år så minst sagt efterlängtat att få stå på tasmansk mark. Vår husbil visade sig tyvärr vara lite av en äldre modell men var helt ok. De två husbilar som vi har haft på Nya Zeeland har helt klart känts lite mer uppdaterade, så ganska snart döptes husbilen till Mrs Rustic. Delvis för att peppa oss själva emellanåt om att hon skulle orka runt ön. Ett tag var vi inte helt säkra.
Efter ett snabbt stopp på Coles för att köpa mat så checkade vi in på Seven Mile Beach Cabin and Caravan Park. Lite panik då receptionen hade stängt för dagen när vi kom men jag mötte ägaren som snällt släppte in oss. Bra stopp om man vill bo nära flygplatsen.
Första vinet på resan blev denna pinot noir från Devils Corner. Kanske den vinetikett som är mest frekvent av de lokala vinerna på Tasmanien. Vingårdarna är många och små på ön. Flera av dem som vi besökte har till exempel bara haft försäljning från sin egen gård och inte ens haft närliggande ”bottle shops” som återförsäljare. Dock har Devils Corner en australiensk vinagentur som delägare som kanske förklarar varför de syns mer frekvent i butik. Än mer sällsynt är för övrigt exporten av de tasmanska vinerna. På systembolaget så är det ganska tomt på hyllorna – så det finns mycket att prova om du kommer hit!
Dag 2 – Vi hann faktiskt inte kolla in stranden morgonen efter för vi behövde checka ut och åka vidare. Det här blev en sån himla bra dag. Mycket spektakulära naturbilder i kameran eftersom vi såg delar av Tasman National Park.
Är det en sak du MÅSTE äta på Tasmanien så är det curried scallops pie. Jag har inte ätit en enda utan att ha pipit ”OMG… ” Paj är så klart populär snabbmat här precis som på NZ. Liksom fisk och skaldjur. Så varför inte kombinera. Vi hade läst det skulle finnas en bra variant av denna musselpaj hos foodtrucken Doo-licious som står strategiskt placerad vid Eaglehawk Neck, en plats som bland annat är känt för the blow hole, vad det nu heter på svenska? Strax efter att vi gjort vår beställning så rullade det in en buss med 50 hungriga turister så de har onekligen ett bra rykte.
Hur var den då min allra första tasmanska currymusselpaj?
Bra! Tänk mesta möjliga pilgrimsmusslor i en liten smördegsinbakad paj. Med en krämig currysås. Efter att ha ätit ett otal liknande efter denna på resan så vågar jag säga att det här är en av de mildare men samtidigt kanske den mest generösaste då det gäller antalet pilgrimsmusslor i fyllningen. Svårt att inte gilla alltså.
Sedan gör samma charmiga foodtruck egen bärglass. Den är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.
Vi fortsatte vidare till Port Arthur där vi tillbringade ett par timmar med att läsa in oss om fängelsets historia. Mycket sevärt. Bra anpassat för barn. Rekommenderas således.
Den här kvällen checkade vi in på White Beach Tourist Park. En liten tyst camping med en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k strand.
Bra början på resan eller hur?!
