Till minne av gräsänkeveckan

Maken har vart på vift  och jag har bollat barn och hem ensam en vecka. Det är givetvis mycket lättare nu när barnen är större och det kräver inte samma finlogistik i matplaneringen. Å andra sidan strösslas det numer en miljard aktiviteter över veckoplaneringen så det behövdes ändå en del snabba säkra kort i matplaneringen för att hinna med att skjutsa och hämta överallt. Som bonus fanns en Gnällig Blåförkyld Matvägrande Treåring.Så den här veckomenyn var lite mer tillmötesgående för att få i henne vad-som-helst-bara-hon-äter. Here it comes!

I onsdags när maken var i luften på väg söderut inleddes Gräsänkeveckan med Parmesankyckling. Det här en sådan där 90-tals-rätt som jag brukar återkomma till när barnen är sjuka och petiga i maten eftersom den är energirik och svår att motstå. Komfortmat ni vet. Blanda finriven parmesan med creme fraîche. Typ 2 delar ost till 3 delar creme fraîche. Ett recept som är lätt att räkna om att göra till många med andra ord. Smaksätt med salt, peppar och vitlök. Och inget mer! Bred röran över skivad kyckling i en ugnssäker form och gratinera i ca 200 grader. Jag har gjort det här med färsk kyckling, överbliven stekt kyckling men kanske allra helst med kyckling som först brynts lite i stekpannan för att få färg innan den åker in i ugnen. Allt funkar så klart bara man har koll på att den är genomstekt. Den här gången hade vi en pytt till med fint tärnad majrova, morot, äpple, rödbeta, citron, timjan som stod i ugnen lika länge som kycklingen. Komihåg att vänta med lite med att skicka med äppelbitarna i ugnen eftersom de inte behöver riktigt lika lång tid på sig.


grasa grasa5

På torsdagen åt vi färsk salciccia med tagliatelle. Här var det bara säkra kort på tallriken för att få upp den blåförkylda sjuklingen på fötter igen. Vi varvade pastafatet med haricot verts, blandade oliver, massor av finklippt färsk dill, smulad fetaost och lite citron.

Så kom fredagen. Vi körde pizzakväll som vi glömde fota. Lördagsmiddagen blev inte heller förevigad när Nioåringen körde tacoplock med tre kompisar som uppvärmning till Melodifestivalen. Pulled pork, pico de gallo och svarta bönor blev ok tillbehör.

På söndagen blev det Myllimäkis vegocurry med viss modifikation. Med rostad blomkål, sötpotatis och paprika tillsammans med stekta aubergineskivor. Inget recept jag kopierar igen rakt upp och ner, även om det var barnvänligt. Har vi en barnvänlig curry hemma toppar jag den gärna med sriracha på min tallrik för att få en boost med chili.

grasa4
grasa1

På måndagen plockade jag upp ett paket färdig köttfärssås från frysen och gjorde en annan barnfavorit till middag. Varva nykokt gnocchi i en ugnssäker form med köttfärsås. Toppa med mozzarella och finriven parmesan. Serverades med ruccola och vintertrötta tomater. Det här går verkligen snabbt att preppa och går alltid hem hos våra barn!

Tisdagen blev på temat panerad fisk eftersom frysen akut behövde tömmas. Inte så glammigt kanske men fullt värdigt serverat med kall dillsås (1/3 majo blandas med 2/3 gräddfil, ha i massor av dill + lite salt/peppar), gröna ärtor och kokt potatis. Ett säkert kort igen eftersom det inte blev en smula över.

grasa2 grasa3

 

Chili dogs

Det började ungefär så här. Nioåringen skulle gå på bio med två kompisar. Som hon sen ville bjuda över på lite middag. Hon skissade upp ett förslag som sen kom att gå under projektnamnet The Hot Dog Bar. Tanken var alltså att gå all in på olika tillbehör på temat korv med bröd vilket slutade med att vår bar i köket svämmade över alla möjliga tillbehör. Vill du ha lite roliga idéer på temat så kan jag tipsa om Martha Stewarts samling av recept. Jag tror bestämt att vi köper hem surkål till nästa gång.

En av kvällens ”vuxen”-alternativ blev Chili dogs. De ser kanske inte så tilltalande ut på bild men är grym komfortmat tillsammans med en kall öl i glaset. Barnen rundade förresten av med milkshakes!

Du behöver alltså koka ihop en köttfärsröra typ som chili con carne att toppa korven med. Fast med lite fastare konsistens så att den går att skeda över. Av någon anledning har jag aldrig bloggat om chili con carne men Helena har ett recept med apelsin och honung här i matbloggen som du kan utgå från som receptskiss. Dock tänker jag att det är vanlig old school kryddning som lämpar sig  för detta sammanhang.

Chili dogs

En receptskiss.

  • kokt/grillad korv av bra kvalité
  • korvbröd
  • en köttfärsröra, typ chili con carne utan bönor
  • rostad lök
  • ketchup eller än hellre sriracha
  • stark senap
  • om du vill – gratinera hastigt med lagrad ost i ugnen

chilidog

Colcannon

Colcannon är den irländska varianten på potatismos med grönkål som vi ibland har som tillbehör till söndagsmiddagen. Den är inte helt ovanligt i samband med Halloween hemma i sitt ursprungsland.

Som med många andra klassiska recept finns det ett antal variationer på colcannon, tex att den lagas med purjolök. Ibland åker det ner lite strimlad stekt bacon i moset hemma hos oss beroende på vad övriga tillbehör på tallriken är. Mängden grönkål i relation till potatisen brukar också variera här hemma, så receptskissen som något att utgå i från beroende på vad du har hemma.

Jag tycker att det här är ett fantastiskt bra tillfälle att använda upp grönkål eller savoykål om du har över i grönsakslådan. Det är mycket grädde och smör i detta potatismos. Se det gärna mer som ett tillbehör som ackompanjerar flera grönsaksrätter till söndagsmiddagen.

Ettt litet bonustips: innan jul var maken i Dublin. På en av middagarna där serverades det kroketter gjorda på just colcannon. Så får du lite över till dagen efter så vet du vad du ska göra!

Colcannon

  • 1 kg potatis, sort lämplig till mos
  • 100 gram smör
  • 250 gram strimlad savoykål eller grönkål
  • 1,5 dl vispgrädde
  • salt och peppar
  1. Koka potatis.
  2. Strimla kålbladen efter att ha skurit bort dess mittenstjälk. Fräs en stund med lite olivolja i en stekpanna tills den mjuknar. Ställ åt sidan.
  3. Gör potatismoset – mosa potatis och blanda ner smör och grädde.
  4. Rör ner kålstrimlorna.
  5. Smaksätt med salt och peppar.

colcannon

Söndagsmiddag hemma hos oss: långlagad kalvlägg med Guinness, rostade märgben, morötter, persiljesdressing – och så colcannon!

Grön smoothie med bladspenat och avokado

I år har jag inte några nyårslöften här i bloggen. De diskuterades så klart på nyårsmiddagen igår. Jag känner att jag är fullt nöjd med det liv jag lever just nu och att det inte behövs några större förändringar i vardagen.

Snarare är jag mest tacksam om vi kan bibehålla den struktur vi redan har för vardagslogistiken. Till den räknar jag med en tämligen rutinerad planering av vardagsmaten. Det rullar på rätt bra överlag. Mycket tack vare makens outtröttliga engagemang för att planera veckans middagar.

Det som skulle kunna förbättra min personliga planering och variation är att faktiskt att matblogga lite mer regelbundet igen än vad jag hann under hösten. Jag har sagt det förr och påminner igen – vill man få snurr på matvanor och vardagsmat  är en matblogg ett himla bra sätt för att komma in i nya spår.

Oavsett om det kommer att bli en fortsatt frukostvana eller inte, så har vi upptäckt gröna smoothies det här jullovet. Jag är åter igen sist på bollen för det här med bladspenat i smoothie började vi med först nu i mellandagarna. Vi har mixat en omgång med gräsligt grön smoothie varje morgon. Barnen älskar den! Jag tror den generösa mängden lime och ingefära är nyckeln till att den här gröna smoothien har blivit populär hos oss. Lite roligt var det dessutom när Mellanbarnet påminde mig mig imorse om att jag måste köpa mer bladspenat nästa gång jag promenerar till ICA. Sådana direktiv kan jag faktiskt försöka leva upp till som mamma.

Grön smoothie med bladspenat och avokado

3 barnportioner.

  • Vi köper en påse bladspenat a 200 gram, det räcker i 3 dagar – så ca 70 gram blir bra per omgång
  • 3  stora avokado 
  • 2 bananer –  mängdmässigt ungefär lika mycket som avokado
  • 3-4 apelsiner
  • 1-2 lime
  • en tumme färsk ingefära
  • ett par matskedar linfrön
  • jag späder med lite vatten för att få den konsistens som tjejerna gäller

greensmoo

 

Nikkaluoktasoppa

Jag tänker på Anna varje gång jag gör den här soppan. För några år sedan jobbade vi ihop och jag minns att jag vid något tillfälle klagade över att vi hade alldeles för mycket kål att ta tillvara på hemma. Det var då  Anna tipsade om denna soppa. Vi gjorde den senast igår eftersom vi hade en liten middagsgäst på besök som inte äter mejeriprodukter.

Faktiskt är den här soppan ett litet guldkorn i all sin enkelhet. Våra barn gillar den. Jag misstänker att det här är något som många förskolor har på reportoaren. Persiljan ovanpå är ett måste! En klick gräddfil passar också till om man vill. Ett annat sopptips om du har mycket kål hemma är förresten ribbolita. Däremot är den här soppan ett elände att försöka fotografera snyggt. Jag har försökt ett antal gånger. Prova själv att fota något med kokt vitkål med köttfärs. Själv har jag givit upp och publicerar härmed en av de få inläggen som saknar bild.

Nikkalouktasoppa

  • 500 g köttfärs (eller lammfärs)
  • lite smör att steka färsen med
  • en liten gul lök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 200 gram vitkål
  • ett lagerblad
  • 1 1/2 liter vatten
  • 2 tärningar köttbuljong
  • ca 2 msk soja (kan uteslutas)
  • ca 1-1,5 msk tomatpuré
  • ca 1- 1 ,5 msk stark senap
  • salt och peppar
  • ett par kvistar persilja
  1. Fräs färsen med lite smör i en stor kastrull.
  2. Finhacka all lök och strimla vitkålen fint. Fräs alltsammans mjukt tillsammans med färsen.
  3. Häll över vatten och låt soppan koka upp. Tillsätt buljongtärningar, soja, tomatpuré, lagerblad, senap och lagerblad. Prova dig fram gällande mängden tomatpuré och senap. Jag föredrar något mer av senapen.
  4. Låt soppan koka i ca 10-15 minuter. Smaka av med salt och peppar.
  5. Toppa med persilja innan servering. Till servering passar även lite gräddfil.