Gästblogg: Frida berättar om Smaklustbesöket

Vinnaren av biljetterna till Smaklustaktiviteten, Frida, berättar om helgens besök på Smaklust. Extra roligt att det var just kroppkakeprovningen som föll Frida och hennes mamma i smaken, tycker exkarlskroniten och kroppkakeälskaren Helena. 😉

Jag heter Frida och det var jag som hade den stora lyckan att vinna de två biljetterna till smaklust i helgen. På lördagen drog jag därför med mig min mamma till Tantolunden, med kameran kvarglömd hemma på hallbänken. Såklart. Nåväl, eftersom min kära mor i grunden är smålänning så var det nästan givet att vi skulle delta i kroppkakeprovningen som Blekinge län anordnade. Jag har under min uppväxt upplevt flertalet tillfällen då mamma har fått något drömskt i blicken och pratat om kroppkakorna hemifrån som är det absolut bästa hon vet (här talar vi om en kvinna som vanligtvis ratar både potatis och oftast även fläsk). Det var alltså med förväntan som vi såg framemot kroppkakeprovningen. I beskrivningen lovades det även kroppkakor med annorlunda fyllningar. Och visst blev det en kroppkakefest! Vi guidades av Ann-Mari Williamsson – matambassadör för Blekinge – mellan vartenda stånd på området som serverade kroppkakor. Vi fick smaka Blekinge-kroppkakan med traditionell fyllning serverad med gräddmjölk, skirat smör och lingonsylt. Smakade precis som de ska göra, enligt mamma, gott tyckte även jag. Från Blekinge fick vi även smaka en unik delikatess som tyvärr håller på att dö ut; Ålakroppkakan. Tillverkad på ön Senoren utanför Karlskrona, förr var den en specialitet på ön eftersom man ville spara grisarna till jul. Idag är det väldigt ovanligt eftersom ålen är sällsynt. Det var riktigt gott, även om både jag och mamma nog var överrens om att vi gillar den traditionella bättre. Men häftigt att få smaka en utdöende stycke matkultur!

Det blev även Öländska kroppkakor och stekta kroppkakor med tre olika sorters fyllningar. Och här kom det intressanta enligt mig (vid det här laget hade mor min ätit sig rejält mätt på sina öländska barndomsminnen). Den ena var fylld med rökt fläsk, något som jag tyckte var riktigt gott, kanske tom. godare än det traditionella, saltade fläsket. Den andra var en vegetarisk version fylld med smörfrästa kantareller. Visserligen älskar jag kantareller men jag tycker nog att det är onödigt att blanda i dem i kroppkakor, skogens guld äter jag hellre som de är. Den tredje och kanske mest ovanliga var fylld med rökt skarv (ni vet den där fågeln som alla skärgårdsbor hatar) och serverades med skirat örtsmör. Den var min favorit! Kanske inte så mycket för det rökta skarvköttet som för det gudomliga örtsmöret. Det förhöjde verkligen smaken, kul att piffa till kroppkakan lite!

Ann-Mari var en sann entusiast och vi fick höra många historier om ”The Bodycake Association” – jo, den existerar verkligen – och dessutom fick vi som en bonus smaka kött från Vigg-fågeln. Det föll mig inte riktigt i smaken men kul att ha provat. Dessutom tror jag att min kära mamma har fått sin dos av de runda fläskfyllda potatisbollarna på ett bra tag. Väl utnyttjade biljetter helt enkelt! Jag tackar så mycket! 🙂

Kräftfiske 2007

Årets kräftfiske var nära att inte bli av. Att hitta två dagar i augusti då alla åtta kräftfiskare var lediga samtidigt var näst intill omöjligt, särskilt som jag och sambon ju bor drygt 50 mil från kräftsjön och händelsernas centrum (i alla fall i det här hänseendet). Till…

Mamma Stinas inlagda sill – mitt julmåste!

Varje familj har sina traditioner och jag är ganska säker på att det inte finns ett julbord som är på pricken likt ett annat. Hemma hos mina föräldrar är det mammas inlagda sill som drar ner de högsta applåderna. Jag och mina syskon är lyriska och det beror väl på att vi är uppvuxna med den ljuvliga sillen. Förra året försökte jag mig på några utmanare, men det var så klart lönlöst. Mammas sill vinner med hästlängder; rena smaker och utan några krusiduller.

Och apropå mitt sillkrav; vad har du får måsten på julbordet? Blir det jul även utan skinkan? Är Jansson viktig? Har du några udda inslag på julbordet? Hur viktig är mattraditionen? Kan vem som helst laga maten efter egna, nya recept eller är det gamla beprövade varianter som gäller? Berätta!

Mamma Stinas inlagda sill

Till ca 6 normalstora julbordsportioner behöver du:

4 Islandssillar el. 8 filéer (salt som tusan – köp ur tunna i fiskaffär)
Lag
5 dl matättika
2-3 dl socker (mamma tar som regel 3 dl)
1-2 rödlökar
ca 20 kryddpepparkorn

Gör så här:

Rensa och filéa sillen. Låt den ligga i vatten i 8-12 timmar för att dra ur en del av saltet. Blanda matättika och socker och rör sedan tills sockret har smält. Finhacka rödlöken och tillsätt den i ättiksblandningen tillsammans med grovmald kryddpeppar. Låt filéerna rinna av, se till att stora ben är borttagna och skär rent kanterna. Dela fisken i lagom storlek för inläggning och lägg dem sedan i lagen. Låt stå över natten.

Helenas kommentar: Hur du blandar matättika står på ättiksflaskan (det går bra med både 12- och 24%-ig ättika)!

PS! Jag vill ha mammas Jansson och köttbullar på julbordet också. Mamma får slita hårt. Stackarn. För i min familj skulle mina köttbullar inte falla i god jord, det är jag säker på. Jag får istället satsa på att laga nykomlingar på julbordet som ingen har testat förut. Det kanske kan funka…

Kräftfiske 2006

Kräftfisket i augusti är en av de allra viktigaste traditionerna i min familj. Vi planerar våra semestrar efter bästa kräftfisketid och börjar diskutera var burarna ska sättas redan tidigt på sommaren. Vår kräftsjö ligger i anslutning till mammas föräldrahem utanför Karlskrona och vi är oerhört tacksamma över att moster Naime bor kvar och låter oss fiska varje år. Det är en enorm förmån. Flodkräftor är en hotad art och vår sjö är en av 1000 sjöar i Sverige med just flodisar. Förra året agnade vi med sill och fick 64 kräftor. I år ändrade vi taktik och använde sutare som bete. Vi la ut nät i sjön och förmiddagen efter kunde vi plocka upp två sutare och tanken var att kräftorna skulle bli mer sugna på fisk som finns naturligt i sjön. Det visade sig vara ett smart drag.

(Muspek för bildtext – till alla bilder)

Mammas föräldrahem

Vi har två sorters burar; Lini som är den gamla sortens ihopfällbara burar och August gjorda i plast och med en smart konstruktion som gör det oerhört mycket enklare att få ut kräftorna. Det tar en stund att gå igenom burarna och kontrollera att alla är hela, agna på, fälla ihop burarna så att det går att transportera dem till sjön och sedan packa skottkärran full med allt nödvändigt.

M och lillebror sågar itu den frusna sutaren

På måndagskvällen var vädret fantastiskt. Vi rodde ut i två båtar, njöt av lugnet, la fram olika teorier om var burarna skulle sättas, rodde ut ytterligare en bit, smög längs sjökanten och la i burarna. Det knepiga är att memorera var vi lagt burarna. Det blir lite diffusa riktmärken som “nummer fem där vassen börjar” och “den sista i höjd med den gula näckrosen”. Som bäddat för förvirring morgonen efter.

Jag förbereder för bursättning

Lillebror spanar efter kräftornas högkvarter

Att glida över den spegelblanka sjön i absolut tystnad är magiskt. Frisk luft, solnedgång och en alldeles fantastisk miljö. Så mycket livskvalité att det knappt går att ta in.

M ror och himlen är vacker

Vy över sjön i skymningen

När burarna ligger på plats samlas vi på berget vid bryggan för att koka korv. Bullens korv är ett måste och smakar aldrig så gott som när den kokats vid sjön.

Bullens korv med bröd

Efter korvätningen tog nyfikenheten över. Vi hade satt en bur väldigt nära en av bryggorna och det gick att lyfta upp den från land. Två kräftor hade redan letat sig dit och vi blev eld och lågor. Ivriga bestämde vi oss för att ro ut och vittja några av burarna och när vi kom tillbaka till land hade vi fått 54 kräftor totalt. Vi fick dock slåss mot både mörker och galna fladdermöss, men det var det värt. Spänningen steg onekligen inför den stora vittjningen morgonen efter.

Ytterligare en vy över sjön i skymningen

På tisdagsmorgonen var vi på plats vid sjön klockan halv sju. Vädret var idealiskt; solen värmde och sjön var återigen alldeles spegelblank. I vår båt hade lillebrors sambo E tillkommit efter att ha jobbat kvällen innan och allt var i sin ordning. I den andra båten satt mamma, pappa och lillasyster. Vi skiljdes åt vid bryggan och rodde åt var sitt håll (vi håller till på var sin sida – för familjesämjans skull!). Några burar var tomma, men de flesta innehöll fyra, fem kräftor. Årets rekord stod mamma, pappa och lillasyster för; 13 kräftor i samma bur!

Lyckad fångst

2006 visade sig vara ett enastående kräftår i vår sjö. Med oss hem hade vi 128 kräftor (och då hade vi kastat i drygt 60 stycken som var alldeles för små) och tillsammans med fångsten kvällen innan fick vi 182 stycken totalt. Så många minns jag inte att vi har fått någon gång tidigare. Kräftkoket senare på dagen tog tid. Det är viktigt att vattnet verkligen stormkokar när man lägger i kräftorna och det går bara att lägga i sju, åtta stycken åt gången.

Det är fortfarande mormor Sveas recept på kräftlag som gäller. Till 30-40 normalstora kräftor behöver du:

3 liter vatten
1 dl grovt salt
3 sockerbitar
20 hela dillstjälkar med kronor

Gör så här:

Skölj kräftorna väl och låt dem rinna av i ett durkslag. Koka upp vatten, salt, socker och dillstjälkar. Ta upp dillen och låt lagen stormkoka när kräftorna läggs i och lägg tillbaka dillen överst i grytan. Lägg i kräftorna i omgångar, så det inte är någon risk att lagen svalnar. Koka kräftorna i 10-12 minuter och låt dem sedan svalna i lagen.

Kräftfiske

Tips: För den som inte har tillgång till svenska kräftor går det alldeles utmärkt att hotta upp de utländska med att koka ny lag att lägga dem i.

Kräftkunskap för den intresserade:
– En kräfta kan bli åtminstone 20 år gammal och det tar mellan tre och nio år för den att bli 10 centimeter.
– Varma somrar gör att kräftorna växer snabbare och på så sätt växer i sitt nya skal.
– Signalkräftan har bättre motståndskraft mot kräfpest; de kapslar in sjukdomen i sitt skal.

För att ta död på myterna om kräftan; gå in på www.krafta.nu och bli en riktig kräftspecialist!