Hattori Sushi Devil

Jag äter inte sushi så ofta men det gör mig inte mindre kräsen när jag väl får akut abstinens av wasabi och syltad ingefära. När vi bodde inne i stan så brukade vi hämta sushi på Roppongi på hantverkargatan men här ute i Förorten så har jag inte sett någon sushihak överhuvudtaget. Vi har däremot pizzerior i alla vädersträck, vilket kanske märks emellanåt när ambitionen tryter i middagsdagboken.

Hursomhelst. Tillbaka till sushin. I somras när jag jag var på matbloggsmiddag så pratade både Anne och David om Hattori Sushi Devil som var på väg att öppna på Tegnergatan. Enligt ryktet så är detta alltså en av tre sushiställen i Stockholm som filéar fisken först efter att du har beställt din sushi. Flera matbloggare har sedan dess varit där och rapporterat, så det var med ganska höga förväntningar som jag drog dit med min sushipassionerade väninna för lunch.

Om lokalen; liten, bord med barstolar, kanske inte den mest barnvänliga men det finns en barnstol så åtminstone ett barn får plats där inne. Men jag vill nog ändå puffa för att detta är ett barnvänligt lunchalternativ eftersom det bara är några meter till Tegnerlunden där man kan sitta ute på en parkbänk i solen och äta sushi.

Om maten; Misosoppan var grymt bra. Faktiskt den bästa jag har ätit. Hoppa för guds skull inte över den. Men det viktigaste av allt, här kommer sushin, eller shake plate som det här heter på menyn;

typ tokgott

Vi älskade allt. Varenda liten fiskbit. Riset. Sojan. Varenda liten garnityr försvann från tallriken tillsammans med det gröna teet. Det kändes nästan lite vemodigt när det hela var över. Tyvärr så glömde vi fråga vilken soja som används för den var alldeles magisk.

Hitta hit; det är inte speciellt svårt; gå upp för Drottninggatan tills du kommer fram till Tegnergatan (typ strax innan Grill) och ta vänster. Så är du inte van att hitta i Stockholm och är sugen på grymt bra sushi så ska du absolut göra denna lilla omväg.

Karta hittar du här:

Någon som hänger med och testar deras middagsmeny framöver? Jag kan tänka mig att prova tonfisk med chilimajo och avokado eller varför inte makirullar med mango, honungsmelon och mynta.

Fler bloggar om Hattori Sushi Devil;
Ondskan; Sushijävelen
Gammelmamman; Dagens Bästa
Doktorandbloggen; sushibloggande
Mat och Blommor; Precis så var det
Mathimlen; Hattori Sushi Devil
Annes Food: best sushi in Stockholm

KGB Bar & Restaurant

I veckan var min lillebror Andreas och hans sambo Emma på besök i Stockholm och en av kvällarna var vi på restaurangen KGB efter tips av mina medbloggerskor. Till KGB går man om man vill äta borsjtj eller blinier, dricka öl efter jobbet eller bara småäta och prata på ett ställe med avslappnad stil. Det här var mitt första KGB-besök, men det kändes familjärt redan efter en liten stund. Jag gissar att stället har många stammisar och att man ofta ses här för att säga hej till personalen och dricka en öl eller två.

Vi startade med en delikatesstallrik som bestod av rökta korvar, två sorters ost (Tallegio och en ädelost), marmelad och knäckebröd. Inte så värst ryskt, men väldigt gott. I den obligatoriska brödkorgen på bordet fanns dessutom en god kaviartapenad och skivad saltgurka.

Till varmrätt åt vi stenkolsgrillad ryggbiff med friterad klyftpotatis och chilibearnaise. Ryggbiffen smakade bra och var grillad lagom länge för att vara well done, men däremot var klyftpotatisen lite väl mörk för min smak.

Träkolsgrillad ryggbiff med potatisklyftor och chilibearnaise

På väggarna hänger en hel del rysk nostalgi och när jag fick syn på den ryske hockeymålvakten Vladislav Tretyaks tröja blev jag lite full i skratt. Historien är gammal; jag var två och ett halvt år på hösten 1976 och på tv:n visades Canada Cup. Mitt i natten. Min mamma och pappa, de unga hockeytokiga föräldrarna, missade inte en match och hux flux satt även det brunögda yrvädret i soffan och hejade på det svenska landslaget. Av någon märklig anledning var jag extra förtjust i målvakterna och allra mest i just Tretyak och den svenska målisen Göran Högosta. Och ni vet ju hur det är när man är liten och säger tokiga saker; det hänger med hela livet. Alltså har jag om och om igen fått höra att jag sa: ”Den yske målvakten Tetjak och den svenska målvakten HögHosta”. Jag kunde med andra ord inte säga R och att den svenska målvakten hostade högt var väl lite kul, kan man tänka. 😉 En rejäl parentes i inlägget om maten på KGB…

# 20 Tretyak

KGB Bar & Restaurant ligger på Malmskillnadsgatan 45 och närmaste t-banestation är Hötorget.

Åh Bolero

Ibland så springer man på små guldkorn som man inte vet om man ska blogga om dem eller inte. För om alla springer dit så kanske det slutar med att man själv inte får plats. I somras tex så fick jag under väldigt högtidliga former följa med till en hemlig hotellbar mitt i city som var riktigt bra. Vi letade lite i blindo, hamnade på sjunde våningen och följde en lång korridor ut på ett tak där en liten fin utebar väntade. Men sådana där ställen får man nog bara tipsa om när man är offline.

Hursomhelst. När Alice bloggade om sitt nyfunna guldkorn så blev jag ju förstås väldigt nyfiken. Så ganska snart hade vi en lunchdate där. Oj vad bra det var. Så i förrgår var jag redan tillbaka.

Bolero har en massa fördelar.

1. Det ligger mitt i stan. Man behöver alltså inte krångla upp för trapporna på Kulturhuset, sitta på högljudda Kungshallen, äta tråkiga mackor på diverse kaffekedjor, utan man går bara rakt över gatan vid Åhléns City. Framme.
2. Det är snyggt. Som ett reportage från Sköna Hem. Som ett annex till Grill. Jag vill ha mattan, fåtöljen och kaffebordet med mig hem.
3. ja så var det ju maten förstås. Lunchen kostar 70:-. Medan vi väntar så får vi en liten bruschetta med en grön ärtpuré vid sidan om. Här finns alltså inget salladsbord. Å andra sidan så brukar de ofta vara tråkiga med trötta rårivna morötter och saker från konservbrukar. Och det saknar inte jag. Men lunchen är god. Havsabboren gjorde mig glad och jag har även hunnit med en grillad toast med entrecote. Som om jag någonsin skulle kunna säga nej till en steak sandwich.
4. Och de har det där lilla extra. Chokladbiten efteråt. Soyamjölk till kaffet för de som vill. Snygga tallrikar. Ännu snyggare tapeter på toaletten. Bra bossanova i högtalarna. Och så flörtar man man lite med småbarnsföräldrar – titta upp i höger hörn när du kommer in så får du se.

Själv så vågade jag inte knäppa kort när jag var där i fredags. Det satt en sk C-kändis vid bordet mittemot och om jag hade börjat knäppa kort på inredningen så att det ju verkat som ett desperat försök att få honom på bilden.

Men kom ihåg nu. Berätta inte för någon att ni har läst det här!

Afternoon Tea på Grand Hôtel

Afternoon Tea

Cadierbaren på Grand Hôtel har nyligen renoverats och numera serveras afternoon tea varje dag mellan kl 14 och 17. Den perfekta grejen för två tedrickande vänner som blir lyckliga av vardagslyx. Jag var där med vännen B igår och det visade sig vara riktigt bra tajming eftersom det snöade och var burrigt och vad passar då bättre än att dricka gott te och äta små ljuvliga scones, sandwiches och bakverk?

Cadier afternoon tea består av:

Te
Finest Tea Blend of Grand Hôtel – en blandning av drygt tio tesorter efter hemligt recept i samarbete med Vernon Mauris (som äger tebutiken Tea Centre of Stockholm)

Scones
Traditionell och choklad
Tillbehör: lättvispad grädde, rört smör, hjortronmarmelad, hallonmarmelad och lemon curd

Sandwiches
Rökt lax med dill och gräslök
Skagenröra
Västerbottensostcreme
Renstek med pepparrot

Bakverk
Chokladbrownie
Moccaéclair
Bärtartelette
Fransk smörcremevåffla

Scones

Sandwiches

Bakverk

Afternoon Tea

Hela härligheten kostar 255 kronor. För ytterligare 80 kr får du även ett glas Pol Roger (vilket den champagnetokiga Helena märkligt nog hoppade över den här gången). Och jag lovar; du behöver sannerligen inte gå hungrig från Grand Hôtel. Jag åt tills det tog stopp, pausade en stund och åt lite till. Och ändå fanns det några bakverk kvar på fatet. Mina favoriter blev sandwichesen med Västerbottencreme och skagenröra.

Servicen var bra (tekannan och sconesfatet fylldes på med jämna mellanrum), lyxfaktorn hög och jag tror inte att jag har druckit afternoon tea på Grand för sista gången!

Tips! Lite framförhållning är bra; vi bokade bord en vecka innan vårt besök och det visade sig vara ett smart drag. Helgerna är så klart extra populära afternoon tea-tillfällen.