Mer noteringar från dagarna i London. Hann med en kväll på Sticks andsushi vid Covent Garden. Just den här veckan reste jag med mellanbarnet, numera 16 år, som gillade upplägget med både kött och sushi.
Beställde in menyn, ”A Perfect day” att dela på. Hjälp vad vi åt. Enkelt att anpassa maten glutenfritt här. Har ätit en gång tidigare på deras restaurang i Oxford. Minns den kvällen som lite mer mysig och mindre stimmig. Betydligt mer rörig atmosfär vår kväll i Covent Garden. Och just kanske det tog ner upplevelsen lite, men det kanske peakade med hungriga turister den här kvällen.
Häromveckan när vi var London bodde jag och 16-åringen i en liten lägenhet på 16 Irving Street i Covent Garden. Hittade via booking.com. Vi var inte intresserade av någon hotellfrukost utan ville ha tillgång till eget pentry. Blir oftast lättare att fixa glutenfri frukost på egen hand. Plus att vi ville vara hungriga för lunch och middag. Dessutom ville jag kunna jobba ostört men centralt så hon kunde röra sig ute på egen hand. Så utifrån dessa preferenser blev boendet jättebra. Faktiskt så gick vi precis överallt dessa dagar, tack vare läget.
Ingen hiss finns i huset ska tilläggas, det är smala trappor och vi bodde högst upp under taknocken. Det var ostört från andra boendes i huset men visst var det liv från restaurangerna på kvällen från samma gata utanför. Äsch rätt mysigt ändå en kväll i slutet av juni. Rent och fint var det också. Sprang aldrig på rumsuthyraren, allt kontakt sköttes via mail och vi hade digitala koder till dörrarna. Rätt skönt faktiskt.
Min svaghet när det gäller att äta ute i London är att ta sikte på rolig och god snabbmat. Hipchips är ett ställe jag har haft på min mentala lista att prova ett tag med barnen. I söndags sladdade jag in här med Elvaåringen och JA vad det här opretantiöst och gott. Det är BARA nyfriterade chips på menyn. Goda sådana. Potatissorter valda med omsorg. Sedan väljer du ett antal röror till. Antingen att ta med som take-away eller att äta på plats. Förutom hipsterläsk på menyn finns även prosecco och öl.
Hur glutenfritt det är? Alla chips är och vid vårt besök var alla röror utom en glutenfri. Dom är supergoda. Svårt att välja bara. Gott om veganska alternativ så här finns nog något för alla. Om man gillar chips. Har redan lovat att vi ska tillbaka.
Upplägget är enkelt. Välj om du vill ha en låda med 2,3 eller 6 dipsåser.De fantastiskt goda chipsen.Himmel vad svårt att välja.Dipphimmelen typ.Vågade oss inte på efterättsdipperna.Så här fick det bli. Nöjd med alla såser. En söt tomatsås på färska tomater, underbar curryvariant och så den wasabistinna avokadodippen. Alla lika goda!
Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den LÄNGSTA KÖN ute på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.
Fin gimlet. Men jag behövde inte en dillkvist i tror jag.
Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till vår fördel eftersom det är väldigt stimmigt här (ehum, börjar jag bli gammal kanske). Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.
I den allmänna goda röran med mat.
Så vad gillade vi bäst?
Trevliga drinkar i väntan på maten.
Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
Jag äter gärna chicken ruby igen som jag stal från min brors beställning. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att “det billigaste är ändå godast”. Ha!
Hur många nyanser brunt? Många.
Några minus? Ja det blir faktiskt några.
Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster. Sånt här stör jag mig massor på.
Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa chokladdesserten från nämnda meny “för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.
Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten ÄR glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätte om vi kommer förbi igen.
En av deras rekommenderade rätter: chilimarinerad mutton kokt med svartpepparkorn och limeblad. Plus paratha. Jamen vad MÖRKT det är här!
Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle. Ja å så var vi ju lovade gratis efterrätter nästa gång.
Vi var på musikal nyligen jag och Sjuåringen. I bästa sällskap med en av hennes klasskompisar från Sverige. Himla lagom det här upplägget med att se matineföreställning vid halv tre för att sedan ta en tidig middag. Vad vi såg? Lejonkungen! Färgstark och härlig. Blev så inspirerad av miljön att det blev musikalbiljetter i födelsedagspersent till maken häromveckan.
Eftersom vi redan var i Covent Garden letade vi efter något italienskt och barnvänligt på gångavstånd. Som för en gångs skull inte behövde servera glutenfritt. Därav Polpo. De finns för övrigt på ett flertal ställen i London. Alltså det här känns så himla återkommande tycker jag i denna stad. Att en bra restaurang ynglar av sig till fler med samma upplägg.
Polpo rekommenderar jag gärna till barnfamiljer. En rustik meny med bekanta klassiker. Rätterna är i mellanstorlek och delas med fördel. Inte så dyrt heller.
Gillar att pizzorna är små (pizzette) så man kan provsmaka flera. För de var de starkaste kortet vid vårt besök. Ett plus för att det finns flera bianco-varianter. Min med spenat, ricotta och ägg var ljuvlig! Och husets röda som serveras i stadiga duralexglas behövde inte skämmas för sig. Hann inte med dessert för vi behövde springa till sista tåget hem.
