Tre tjejer i köket

Vi har haft en hel del långväga gäster på besök de sista veckorna som har velat hälsa på vår nya familjemedlem. För flera av våra gäster har det varit första besöket i Sverige så vi har haft fullt upp att guida dem runt i Stockholm. Det har bland annat blivit promenader på Skansen, skridskoåkning i Kungsträdgården, shopping på NK, promenader i Gamla Stan, en tur med Djurgårdsfärjan och en sväng på Nordiska Museét.

Naturligtvis har god mat också funnits med på schemat och vi har försökt bjuda på en del svenska saker. Vi har lagat rådjurssadel här hemma och även bjudit på stekt strömming på knäckebröd, janssons frestelse, köttbullar med rödbetssallad och sambons ständiga favorit skagenröra. Dessutom har det blivit en och annan kopp kaffe för våra anglofila gäster som vanligtvis dricker mest te.

Däremot har de sluppit sill och gravad lax faktiskt. Jag har lärt mig sedan tidigare att det kan upplevas traumatiskt om man är alltför hungrig och inte vågar tala om för värdinnan att det inte var någon gastronomisk upplevelse.

När det gäller att gå ut och äta har vi också försökt komma på restauranger med god svensk mat. Vi tog med svärföräldrarna på lunch ute på Ulla Winbladh på Djurgården. Det blev strömming i roslagslåda till svärfar och kåldolmar med rårörda lingon till svärmor som uppskattades mycket av båda. Ulla Winbladh är verkligen ett bra ställe att ta med gäster till. Inte bara för den goda maten, utan även för den fina omgivningen och det trevliga bemötandet. Jag skulle gärna äta lunch där varje söndag.

Sambons syster med man tog vi med för en lunch till Gondolen. Utsikten från Katarinahissen är inte så dum och maten som serverades gick också hem.

Tyvärr drabbades vi av den argaste servitrisen i stan när vi var på Gondolen. Tallrikar och bestick bokstavligen flög fram i luften och hamnade lite här och där på bordet. Det kändes verkligen som om hon avskydde oss. Till slut kändes det väldigt olustigt att sitta kvar. Jag hoppas att hon hade en god anledning till att hon verkligen hade tappat humöret för det kändes inte kul att lägga 1200:- för en lunch till 4 personer, där man trodde att man skulle få något hårt i huvudet till slut. Det var inte riktigt så jag ville att våra gäster skulle minnas sitt Stockholmsbesök efteråt.