Busaba Eathai (igen)

Middag nummer två i London blev på temat thai. Vi hade fått tipset att ta med barnen till Busaba Eathai. Busaba har samma ägare som Wagamama och Hakkasan och finns på 12 ställen i centrala London. Här serveras modern thailändsk mat vid större bord som är tänkt att delas med andra gäster. Bord kan inte bokas i förväg – så häng på låset!

Det var något bekant med restaurangen.Nu efteråt så vet jag ju varför – jag var ju på en av systerkrogarna i Soho 2007! Vilket jag inte alls komihåg inför den här resan. Jag var höggravid och trött förra gången så middagsminnena från den resan är lite i ett töcken tror jag. Denna gång var jag alltså på ett återbesök på restaurangen på Panton Street.

Lustigt nog så tyckte jag nog lite samma då som nu. Det blev många fel gällande service och bemötande. Bara kösystemet vid entrén fick oss att rulla med ögonen mer än en gång. Det tog 20 min att få beställa rundan med dryck till alla och mitt andra vinglas jag beställde kom aldrig trots påminnelse.

Min gröna curry var helt ok medan mitt middagssällskap  fick en snustorr lax. Barnens förrätt kom efter varmrätten. Dotterns kycklingrätt från barnmenyn hade en jordnötssås full med chili vilket personalen medgav “kanske inte var så genomtänkt”. Barnen uppskattade dock den vegetariska sidorätten med morning glory som de beställde en till omgång av, men tyckte det var trist att det mesta av glassen var slut. Efter feedback till kvällens ansvarige så halverades notan och vi bjöds på te och kakor. Så blandade intryck även denna kväll. Menyn passar finfint till barnfamiljer, det är trevlig miljö – men servicen var faktiskt med rejäl marginal underkänd även denna kväll.

busab busab1

busab2 busab3

Middag i Notting Hill: Electric Diner

Första kvällen i London hade vi bokat på middag på Electric Diner. Jag hade fått rekommendationen på flera håll och tänkte att en någorlunda tidig sittning kunde välkomna våra Nioåringar. Det gick fint förstås.

Bara att rulla in på Portobello Road gjorde min kväll. En sån härlig stadsdel som jag önskar att jag får tid att utforska mer. Men nu var det alltså avrapportering av restaurangen (som även är en biograf).

Det här är opretentiöst i maxad 50-talsstil. Inget finlir på menyn utan enkelt och rustikt och mycket pommes frites. Barnmenyn var väldigt generös tycker jag om du spanar in dotterns hamburgare nedan. Själv var jag hungrig från resan och åt glupskt upp det mesta av deras “shaved rib-of-beef, horseradish, chips”.  Förutom pepparrotsås serverades även en skysås till. Efterrätt hade jag inte plats för men barnen bjöds på glass efter maten. Det är skön stämning här och det blev helt klart en schysst start på Londonveckan!

Spana gärna in det korta klippet här!

Middag på  Electric Diner i Notting Hill electric1

electric2 electric3

Rugbyhelg i Twickenham

Februari månad bjöd på två fina helger i London!

Jag nöter gärna på mitt Oyster Card – så jag är väldigt glad över dessa utflykter. Andra helgen i februari gjorde vi en snabbtripp till Twickenham för att se England spela mot Italien i 6 Nations. En himla bra match för övrigt då England vann med god marginal.

Vi flög på fredagkvällen efter skola och jobb och landade i hotellsängarna i “nästan-ordinarie-läggningstid” för barnen. Vi bodde på Homestay Hotel i Hounslow tre stationer från Heathrow, eftersom det skulle bli nära till matchen dagen efter. Inte många meter att gå från Hounslow Central. Homestay Hotel är ett helt ok B&B – det är fina rum och trevlig reception som är hjälpsam. Dock väldigt lyhört, ingen missade att de sorterade all glasåtervinning klockan sju (!) på söndagmorgonen. Frukosten var väl sådär (och inställd en av dagarna utan förvarning!). Men läget (det går att promenera hem från arenan) och priset (med tanke på att det är nära till Heathrow) gör att jag kan stanna där igen om vi ska till Twickenham. För mer rugby lär det bli i framtiden om vi hittar billiga flygbiljetter. Våra tjejer älskar rugby!

Så lite praktiskt om rugbyn om du vill åka över någon helg? Vi hade bokat biljetter förväg. Tyvärr skickas de inte till Sverige så vi var på plats vid arenan vid 10.30 efter frukost för att hämta ut dem. Matchen började 13.30 så det blev en liten promenad i närområdet för hålla värmen uppe. Det är otroligt mysigt i området runt själva arenan – härlig stämning och mycket streetfood att prova. Vi hann med goda pastries, ekologiskt småplock från Cornwall och shandys. Så kom hungrig om du ska hit och kolla på rugby!  82000 åskådare var på plats så det var minst sagt mäktigt när God Save the Queen drog igång på läktaren.

Efter matchen åt vi indiskt på Honeymoon Cuisine. Det var ok även om det inte är i närheten av vår favorit Ganesh som är vår referens för goda indiska curries. Lite ojämnt, vissa rätter var riktigt bra medan andra var lite trista. Vi hamnade här bland annat eftersom de har en av våra favoriträtter – dosas.  Missa inte deras förrätt Honey Moon Special Devil som var riktigt bra. Sen rullade vi hem mätta till vårt B&B och streamade Melodifestivalen på Ipaden med brittisk godis i sängen. Skönt familjehäng i Londonförorten den här helgen med andra ord!

rugby1 rugby2

rugby3 rugby4

rugby5 rugby6

rugby7 rugby

Thaimat i London

Jag bodde en vecka på Kensington Close Hotel i London i samband med en jobbkurs och runt hörnet finns The Thai Terrace – vilket kändes mer lockande än hotellets buffémiddag. Det här är en sympatisk thairestaurant med vita dukar och orkideer på varje bord. Det är lätt att se restaurangen på håll från gatan då fasaden är fullständigt tapetserad av gröna växter.

Deras penang curry håller löftet om att vara “stark” och chilin ligger skivad i drivor i curryn. Denna curry med ris kostar ca 10 pund och är en generös portion. Är man två så har de även prisvärda fyrarättersmenyer för 18-20 pund. Jag var där en söndagkväll och restaurangen var halvfull så man behöver nog inte beställa bord här. Ett flertal gäster var thai och de såg nöjda ut – så det får väl ses som ett gott betyg…

Adress: 14 Wrights Lane, Kensington, London

En helt annan erfarenhet av thaimat i London är Busaba Eathai. Vi var sex personer som skulle ut och äta någontans i Soho och vi fick detta tips av vår kursarrangör. Kön utanför var lång, vilket man kan stå ut med eftersom det inte går att boka bord i förväg, men det är kanske mer bemötandet i kön man reagerar på: dörrvakten får oss att känna oss som en skock får och styr och ställer lite väl mycket med de hungriga gästerna. Menyerna cirkulerar i kön – för man får inte komma in förrän man vet vad man ska äta och dessutom värt att komma ihåg – det går inte att komma försent till middagsdejten för då får man ingen stol till en försenad gäst. Så första intrycket av Busaba Eathai känns så där.

Väl inne i restaurangen så bemöts vi av ungefär samma stil, en stressad personal occh framför allt en ljudnivå som är helt hysterisk. Tur nog är det väldigt trångt så att man nästan sitter i knäet på bordsgrannen för det är å andra sidan det enda sättet att höra en konversation på.

Maten då? Ja den är faktiskt bra, så jag är en förlåtande själ om än kanske lite halvgnällig till miljö och bemötande. Mina nudlar med krabba, grön mango och jordnötter är hett och starkt. Menyn för övrigt är trevlig och priserna är snälla. Men det går fakiskt inte att komma från; det var hemskt skönt att komma ut därifrån igen. Sammanfattningsvis; funkar för afterwork men är en direkt mardröm för den som vill ha en avkopplande middag.

Busaba Eathai har tre restauranger i London och just denna är vid 06-110 Wardour Street, Soho, London