Lördagslunch på The Angel Inn

The Angel Inn i Hetton har varit på önskelistan att testa under en längre tid. Som nästan allt annat jag skriver om från England så ligger även denna gastropub i norra Yorkshire. Skipton är trevlig liten stad som ligger i närheten som jag har bloggat om tidigare.

Dags att prata om maten. Min förätt blev deras blodpudding. Jag vet att det inte ser aptitligt ut på bild men det är en hemgjord pudding med en hel del gryn i vilket passar bra för den som inte gillar puddingens vanliga konsistens. Sedan en äppel och rödlöksrelish på toppen och några gömda potatisar underst. För att vara en förrätt är den ganska stor men för att vara en ”yorkshireportion” var den ju nästan blygsam. Det känns nämligen som att allt kommer i supersize när vi går ut och äter i Yorkshire.

Förutom allt som finns på deras a la cartemeny så hänger en lång ”dagens special” lista i baren på temat fisk och skaldjur. Det är många alternativ att välja på – vilket kan ge mig lite kalla fötter ibland, för man undrar om de kan göra allt riktigt bra, men visst funkar det här. Fisken är toppen helt enkelt. Det blev brax vilket jag inte äter så ofta i vanliga fall.

Barnmenyn ej att förglömma hittar vi här:

Vår tvååring var nöjd med sina Bangers&Mash och hon begriper nog inte hur bra hon har det som aldrig behövt äta Scans Hot Dogs här hemma.

Som efterrätt  fanns många bra förslag och vi testade deras variant av Sticky Toffee Pudding. Det är helt klart en av mina absoluta favoriter bland engelska desserter och med tanke på yorkshireportionerna så blev det en halv portion till kaffet och den här är grym. Faktiskt att jag såg den på nästan alla bord i rummet där vi åt.

The Angel Inn var toppen och är väl värt att rekommendera. Absolut barnvänligt. Hur mycket som helst som verkade gott på menyn som också kändes prisvärd. Jag åker gärna tillbaka hit och nästa gång så hoppas jag att vi hinner titta in i deras vinbutik.

PS! Vi hade inte bokat bord på The Angel Inn i förväg vilket kan vara en idé. Vi kom nämligen runt ett en lördageftermiddag och det var nästan fullt.

The Magpie Café i Whitby

Jag har varit en vecka i England igen och den här gången hann vi åka till Whitby. Det är en otroligt söt liten stad på nordöstkusten ungefär mittimellan Scarborough och Middlesbrough som jag blev helt förälskad i! Nu var det för sent på säsongen för att ta ett dopp i havet men jag kommer garanterat tjata om att åka hit igen nästa sommar för lite strandhäng.

Det finns väldigt mycket att göra i Whitby för den som är intresserad av livräddningsbåtar, Kapten Cook, Dracula och gamla engelska kloster. En salig blandning bland turistattraktionerna med andra ord. Eller så är man bara nöjd med att gå på kullerstensgatorna genom söta gränder och knäppa kort på fiskmåsar. För det var väl det vi gjorde mest.

The Magpie Café har ett vida känt rykte om att vara bäst på fish & chips i Whitby. När vi kom dit så var kön lång både till deras restaurang och takeawaydisk. Det finns fler fish&chips-ställen i Whitby men de var faktiskt tomma på besökare så vi vågade inte annat än testa Magpies.


Kö både till höger och vänster…

Ska jag vara helt uppriktigt så var detta inte den bästa fish&chips jag har ätit. Den var ok. Men inte fantastisk. Helt klart överreklamerad. Engelsmännen kan analysera sin fish & chips ner i molekyler och jag säger så här – här är det bra krisp på frityr, men tyvärr en vattnig fiskfilé och ”soggiga” chips utan färg. Portionen var förvisso stor men kostade 5 pund. Om du väljer att gå hit tycker jag det räcker att två personer delar på en portion. Å andra sidan kan man lika gärna gå till en annan fish & chips och slippa stå i kö. Nästa gång testar vi nog en av fiskerestaurangerna istället.


Njae säger vi om det här..


Över bron till vänster finns massor av gränder att promenera i och så finns en marknad förstås!


Stadens berömda kloster Whitby Abbey högst upp i bild


Populär strand på sommaren


Många fina utsiktsställen att kolla in!


”Turistbåt” på väg in i hamnen

På besök hos Wensleydale Creamery

Jag har varit i England igen på semester. Som ni vet har jag mina svärföräldrar i Norra Yorkshire. På våra besök ingår det ofta en tur till Cumbria som ligger västerut på kartan för att hälsa på sambons farmor. Halvvägs dit finns Wensleydale Creamery. Här säljs ost som jag är väldigt förtjust i!

Förutom att de har flera goda cheddarostar så har de olika ostar med frukt och bär i. Tex blåbär, tranbär och aprikos. Lite udda kanske men de passar fint i matiga smörgåsar. Bara de senaste fem åren har de fått 250 olika utmärkelser för sina ostar runt om i världen och jag kan väl bara hålla med om att de har ett fantastiskt ostsortiment.

Det är ett hårt jobb att provsmaka alla ostar men för er skull så har jag gjort lite djupgrävande research. Favoriten är fortfarande samma som jag skrev om för fyra år sedan här på bloggen. Det är deras tuffa cheddar med karamelliserad lök. Jag smugglade hem en bit i resväskan och den är grym som smält ost i pasta med tex bacon. Eller rakt upp och ner på nattmackan. Deras fårost är en ny favorit som kommer på min andra plats över deras bästa ostar. Håll utkik hos Taylor och Jones på Kungsholmen som ibland har Wensleydaleost i sitt sortiment!

Thaimat i London

Jag bodde en vecka på Kensington Close Hotel i London i samband med en jobbkurs och runt hörnet finns The Thai Terrace – vilket kändes mer lockande än hotellets buffémiddag. Det här är en sympatisk thairestaurant med vita dukar och orkideer på varje bord. Det är lätt att se restaurangen på håll från gatan då fasaden är fullständigt tapetserad av gröna växter.

Deras penang curry håller löftet om att vara ”stark” och chilin ligger skivad i drivor i curryn. Denna curry med ris kostar ca 10 pund och är en generös portion. Är man två så har de även prisvärda fyrarättersmenyer för 18-20 pund. Jag var där en söndagkväll och restaurangen var halvfull så man behöver nog inte beställa bord här. Ett flertal gäster var thai och de såg nöjda ut – så det får väl ses som ett gott betyg…

Adress: 14 Wrights Lane, Kensington, London

En helt annan erfarenhet av thaimat i London är Busaba Eathai. Vi var sex personer som skulle ut och äta någontans i Soho och vi fick detta tips av vår kursarrangör. Kön utanför var lång, vilket man kan stå ut med eftersom det inte går att boka bord i förväg, men det är kanske mer bemötandet i kön man reagerar på: dörrvakten får oss att känna oss som en skock får och styr och ställer lite väl mycket med de hungriga gästerna. Menyerna cirkulerar i kön – för man får inte komma in förrän man vet vad man ska äta och dessutom värt att komma ihåg – det går inte att komma försent till middagsdejten för då får man ingen stol till en försenad gäst. Så första intrycket av Busaba Eathai känns så där.

Väl inne i restaurangen så bemöts vi av ungefär samma stil, en stressad personal occh framför allt en ljudnivå som är helt hysterisk. Tur nog är det väldigt trångt så att man nästan sitter i knäet på bordsgrannen för det är å andra sidan det enda sättet att höra en konversation på.

Maten då? Ja den är faktiskt bra, så jag är en förlåtande själ om än kanske lite halvgnällig till miljö och bemötande. Mina nudlar med krabba, grön mango och jordnötter är hett och starkt. Menyn för övrigt är trevlig och priserna är snälla. Men det går fakiskt inte att komma från; det var hemskt skönt att komma ut därifrån igen. Sammanfattningsvis; funkar för afterwork men är en direkt mardröm för den som vill ha en avkopplande middag.

Busaba Eathai har tre restauranger i London och just denna är vid 06-110 Wardour Street, Soho, London