Njae. Vet inte om vi fick någon direkt crush på Weymouth. Efter en hotellnatt här var vi redo att åka vidare. Checkade ut från hotellet och tog sikte på The Lookout Café för att äta frukost och DET var ett bra beslut. Så trevlig meny! Och flera bra glutenfria alternativ till barnen. Bra stopp alltså.
Just den här morgonen låg ett tungt dis omkring cafét. Så utsikten vet vi inte så mycket om. Men långt där nere bakom anas Weymouth och havet.
Så alla gäster trängdes inne i det lilla cafét den här dagen. Fullsatt. Gullig service och god frukost. Hann inte fota så mycket på grund av – galet hungrig.
Gillade som sagt menyn. Mycket komfortmat. Alla var nöjda med sina beställningar. Jag föll för en matig tomatröra med kikärtor till mitt pocherade ägg och bröd. Bra så. Sedan pep vi vidare österut efter kusten och spektakulära Durdle Door.
Åh! Det här är en härlig strand att hänga på. Hamnade här på en av sommarens varmaste dagar här i England. Åker gärna tillbaka.
Mervärdet med att stanna till på den här stranden är den mysiga restaurangen Hive Beach Café som finns intill med eget bageri. Funkar for både frukost, glasspaus, drinkar och långlunch. Och de har en egen hundbar!
Maken hade det goda omdömet att boka in lördagslunch här efter att vi vart vid Stonehenge. Mycket bra beslut. Jag har redan berättat att min bästa referenslista till god publunch i England är att plocka guldkorn från topplistan för “Top 50 gastropubs”. Den här rara puben har smygit sig in på deras plats 41. Omtanken med små fina detaljer vid vårt besök gör att jag hoppas att de klättrar lite till på rankinglistan nästa år.
PS! Måste berätta en sak till. De har ett par rum att hyra ut på andra våningen. Typ två eller tre. Och ett paketupplägg där man kan äta en 10-rätter-middag med övernattning för 170 pund. Åååh! Det skulle jag lätt kunna tänka mig.
Min svaghet när det gäller att äta ute i London är att ta sikte på rolig och god snabbmat. Hipchips är ett ställe jag har haft på min mentala lista att prova ett tag med barnen. I söndags sladdade jag in här med Elvaåringen och JA vad det här opretantiöst och gott. Det är BARA nyfriterade chips på menyn. Goda sådana. Potatissorter valda med omsorg. Sedan väljer du ett antal röror till. Antingen att ta med som take-away eller att äta på plats. Förutom hipsterläsk på menyn finns även prosecco och öl.
Hur glutenfritt det är? Alla chips är och vid vårt besök var alla röror utom en glutenfri. Dom är supergoda. Svårt att välja bara. Gott om veganska alternativ så här finns nog något för alla. Om man gillar chips. Har redan lovat att vi ska tillbaka.
Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den LÄNGSTA KÖN ute på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.
Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till vår fördel eftersom det är väldigt stimmigt här (ehum, börjar jag bli gammal kanske). Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.
Så vad gillade vi bäst?
Trevliga drinkar i väntan på maten.
Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
Jag äter gärna chicken ruby igen som jag stal från min brors beställning. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att “det billigaste är ändå godast”. Ha!
Några minus? Ja det blir faktiskt några.
Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster. Sånt här stör jag mig massor på.
Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa chokladdesserten från nämnda meny “för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.
Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten ÄR glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätte om vi kommer förbi igen.
Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle. Ja å så var vi ju lovade gratis efterrätter nästa gång.