Covent Garden: middag på Dishoom

Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den längsta kön utanför på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.

Fin gimlet. Men jag behövde inte en dillkvist i tror jag.

Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till fördel eftersom det är väldigt stimmigt här. Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.

I den allmänna goda röran med mat.

Vad vi gillade bäst?

  • Trevliga drinkar i väntan på maten.
  • Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
  • Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
  • Jag äter gärna chicken ruby igen. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
  • Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att ”det billigaste är ändå godast”. Ha!
Hur många nyanser brunt? Många.

Några minus? Ja det blir faktiskt några.

  • Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster.
  • Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa  chokladdesserten från nämnda meny ”för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
  • Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.

Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten är glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätt om vi kommer förbi igen.

En av deras rekommenderade rätter: chilimarinerad mutton kokt med svartpepparkorn och limeblad. Plus paratha. Jamen vad MÖRKT det är här!

Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle.

Eastbourne: missa inte Nelson Coffee!

Det var med visst gnäll och surt mummel som hela familjen gick upp tidigt i ottan härom helgen för en gymnastiktävling. Äldsta barnet som går på secondary school kvalade in i skolans gym squad när vi flyttade hit. Det är faktiskt en himla fin prestation som hon kan vara stolt över. De har 25 platser i laget och någon måste sluta för att man ska komma in via audition. Det har vart många extrapass på sistone och den här lördagen var vi ner till Eastbourne där hon hade sin första tävling i truppgymnastik. 16 skolor från East Sussex var med så det var mycket nervösa fjärilar i magen på hela familjen. Och det gick bra!

Vi tog tillfället i akt och åt frukost ute på café medan hon värmde upp i gymnastikhallen. Av en slump hamnade vi på Nelson Coffee som var typ det första stället vi sprang i blåsten och regnet.

Frukosten här är bra. Riktigt bra. Familjen har nog aldrig vart så tyst vid en frukost förut. För det är så jäkla genomtänkt på många sätt. Åh vad jag vill tillbaka!

Maken hälsar att deras English Breakfast är den bästa han har ätit.
Avokadotoast = 10 poäng.
Matigt.

Glutenfri pytt med chorizo, grönkål och pocherat ägg.

Gröt kokt i kokosmjölk. Toppad med rostade hasselnötter, pocherat päron och svartavinbärssås. Bakom syns en liten bubble and squeak med avokado och pocherat ägg. Plus en liten relish till.

 

Marlow: Middag på the Coach

På vägen hem från Bath hade vi en plan att äta middag på The Coach i Marlow.  De har en michelinstjärna sedan förra hösten och restaurangen drivs av Tom Kerridge. Han har även en finare restaurang här i Marlow men det här är mer hans mer avslappnade pub där man inte kan boka bord i förväg. Det var svårt att veta om det skulle vara kö eller inte för en tidig söndagsmiddag så vi hade väl en plan B med att äta ”typ varsomhelst” i Marlow om det inte skulle funka.

Vi kom hit vid halv fem. Då var det nästan tomt. De tar beställningar på mat från klockan fem och vid sex var typ alla middagsbord upptagna men alla barplatser var fortfarande lediga. Däremot inget köande av gäster när vi gick två timmar senare. Så inte helt omöjligt att få bord denna kväll.

Det gick att få barsnacks till drinken i väntan på att klockan skulle slå fem. Lite lustigt att de väljer att typ kasta ut påsen med  ’pork scratchings på bordet’. Inget finlir direkt för att ha en Michelinstjärna. Eller så var det en medveten grej att de vill ha en opretentiös atmosfär.

När vi frågade om vad som var glutenfritt på kvällens meny kom de raskt ut med en ny meny. Kolla ovan!  Så himla SKÖNT när det finns en plan för hur man möter gäster med celiaki. STORT plus för det.

Ovan? Deras vegotallrik med rödbetor och fetaost. Inget nytt eller innovativt. Men trevlig tallrik. Äsch lite tråkig smakmässigt kanske.

Familjens yngsta åt friterad fisk med olika sidorätter som hon delade med oss andra. Både fiskfilé och dess fritering var super. Observera den lilla bearnaisesåsen till potatisen. Inte helt vanlig syn när vi har vart ute och ätit i England. Som vi saknar bearnaise! Den här är lite väl smörig och har för lite dragon för mina smaklökar.

Jag tycker absolut att man ska prova signaturburgaren med oxbringa när man är här. Ett riktigt guldkorn som jag rekommenderar varmt.

En till burgare? Ja det här är den glutenfria. Den kommer helt utan bröd. Vilket vi inte visste. Istället har man stansat ut en svampskiva som man har grillat att toppa med. Ena barnet blev överförtjust över den tvisten. Den andra djupt besviken.

Jag fotade inte makens mat. Det var liksom inte läge att vifta med mobilen rakt över bordet. Men det han var mest nöjd med var den bakade rotsellerin och deras variant på scotch egg. Två bra genomarbetade rätter.

Överlag är vi supernöjda med besöket. Även om hela menyn beskrevs som ”mellanrätter” och att 2-3 är lagom plus efterrätt så tycker jag att storleken på rätterna varierade rätt mycket. Är man stammis här så lär man sig ju så klart. Vi skippade efterrätterna eftersom vi behövde rulla vidare hemåt.

Om vi kommer tillbaka? Ja det kan jag absolut tänka mig. Det kändes prisvärt. Barnen blev väl omhändertagna. Servicen bra. Avslappnad och lågmäld atmosfär där man inte behöver klä upp sig. Jeans och gympaskor funkar. Och smidigt läge en halvtimme från Heathrow. Väl värt att komma ihåg om man vill avsluta en Englandstripp med en god lunch eller middag.

Bath: frukost på Kingsmead Kitchen

Jag kan inte säga att vi äter frukost ute så ofta med barnen. Lite picky är jag. Yoghurt och en ostmacka kan jag lika gärna äta hemma. Så lite med en tvist vill jag ha om jag ska orka släpa mig ut för att få morgonkaffe och något att äta.

Samtidigt är det mysigt att äta frukost ute när vi semestrar. När vi var i Bath för tre år sedan blev vi så himla förtjusta i frukosten på the Jazz Café att vi åt där två dagar i rad. Därför var det med hyggligt stor förväntan vi var tillbaka i söndags.

Cafét har bytt namn och heter numera Kingsmead Kitchen. Men menyn är densamma och det är minst lika fullsatt.

Vi hade börjat med ett par koppar te hemma på hotellrummet (bästa sortens sovmorgon) och det var nästan lunchtid när vi kom för frukost. Därför kändes deras cowboy beans som ett matigt alternativ. I en portionsstor stekpanna serveras pancetta med boston beans, ägg med majsbröd. God komfortmat. Kanske lite  väl ”snällt” för mina smaklökar. Plus att jag hade önskat mer majsbröd till den ganska såsiga pannan.

Det är så skönt att komma till ställen som här där personalen är typ övertydlig med att det inte är något problem att beställa glutenfritt bröd. Barnen var nöjda med deras varma mackor med kyckling/bacon/pesto med smält ost. Det är bra smoothies här och efter den här brakfrukosten gick vi tiotusen steg runt Bath i höstsolen. Längtar redan tillbaka hit och hoppas på att vi hinner planera in en helg här innan jul!

London: glutenfritt på Honest Burgers

I onsdags morse tog vi ett snabbt beslut att åka in till London. Helt galet egentligen att det liksom bara går. Även om det tar en timme med tåget så är det ju inga byten och vi har bara 6-7 minuters promenad till tågstationen. Den här gången småhandlade vi mest och tog sikte på en lunch på Honest Burgers vid Baker Street. Så hysteriskt efterlängtat av tjejerna eftersom de har glutenfria burgare och har fått bra recensioner i flera FB-grupper. Som burgarkedja har de profilerat sig med brittiskt kött och potatis från lokala bönder. Plus samarbeten med olika lokala leverantörer. De öppnar snart sin 25 restaurang i London. Så konceptet funkar ju.

Tribute Burger med lökringar

Ingen blev besviken. Alltid lika skönt att äta ute där personalen har full koll på vad som gäller vid celiaki. Det går ju till exempel inte att fritera i en fritös där något med gluten har friterats i. Är du petig på glutenfritt hamburgarbröd är det värt att prova här. Så gott! Eller som en av tjejerna sa halvvägs genom den glutenfria burgaren – ”jag önskar att den här aldrig tar slut”.

Barnen åt en tribute och jag åt en vegetarisk fritter. De goda fritesen serveras med rosmarin. Helt klart fräsch snabbmat där man slapp flottiga händer efteråt. Gissar på att det blir fler besök här i höst med tjejerna!

Vego Fritter med rosmarin pommes frites