Covent Garden: middag på Dishoom

Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den LÄNGSTA KÖN ute på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.

Fin gimlet. Men jag behövde inte en dillkvist i tror jag.

Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till vår fördel eftersom det är väldigt stimmigt här (ehum, börjar jag bli gammal kanske). Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.

I den allmänna goda röran med mat.

Så vad gillade vi bäst?

  • Trevliga drinkar i väntan på maten.
  • Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
  • Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
  • Jag äter gärna chicken ruby igen som jag stal från min brors beställning. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
  • Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att “det billigaste är ändå godast”. Ha!
Hur många nyanser brunt? Många.

Några minus? Ja det blir faktiskt några.

  • Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster. Sånt här stör jag mig massor på.
  • Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa  chokladdesserten från nämnda meny “för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
  • Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.

Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten ÄR glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätte om vi kommer förbi igen.

En av deras rekommenderade rätter: chilimarinerad mutton kokt med svartpepparkorn och limeblad. Plus paratha. Jamen vad MÖRKT det är här!

Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle. Ja å så var vi ju lovade gratis efterrätter nästa gång.

Edinburgh: lunch på Wahaca

Restaurangkedjan Wahaca finns lite överallt i England och även i Skottland. Vi ramlade in på deras restaurang i Edinburgh när barnen var kollektivt hangry häromveckan. Humöret höjdes ganska snabbt av maten som var supertrevlig och med ett tema som barnen gillar. Typ lite uppdaterad texmex. Inget revolutionerande men väldigt trevlig meny som passar många.

Min sallad med sötpotatis och 30 andra grejer typ. GOD.

Det är bra glutenfri meny här. Du får den separat när du beställer. När vi fick in den bad servitören den restaurangansvariga att ta över våra beställningar som var noga med att någon kontaminering inte skulle ske. Skönt ändå när sådana rutiner finns. Kanske en av “fördelarna” att äta på etablerade kedjor. Innan barnen fick celiaki åt vi knappt på någon restaurangkedja. Numer har vi typ radar på dem i alla vädersträck. Man vet trots allt att det (ofta) finns grundkunskaper om mathantering i köket.

Glutenfritt och vego!

Jomen vi gillar utbudet på Wahaca. Kanske var det mer middagsmat än lunchigt. Men vi var ju ute på minisemester så mysigt ändå.

Quesdillas. Med gluten ska tilläggas.

Och jag tycker det är så himla SKÖNT när det finns flera glutenfria rätter på menyn. Inte helt ovanligt att det bara finns en enda när vi går ut och äter, då gäller det ju verkligen att man är sugen att äta just det.

Glutefritt majsbröd FTW! Och bästa t-shirten.

Fler “kedjor” i England med glutenfria alternativ som barnen gillar:

  • Frankie and Benny. Jag har inte alls vart här men barnen har vart här i samband med bio eller bowlingkalas. De gillart och har haft lite blandat att välja på.
  • Honest Burger. Haha, vårt andra hem inne i London tror jag. Grymt bra glutenfria burgare. Bra vegoalternativ. Älskar deras pommes med rosmarin.
  • La Iguana. Här har vi vart en gång. Lite samma stuk som Wahaca.
  • Leon. Ständig favorit. Oavsett frukost, lunch och middag. Bra takeaway till tåget. Frågar du mina barn delar nog Leon förstaplatsen med Honest Burger när det gäller snabb mat på stan.
  • Pizza Express. Finns “överallt” och barnen älskar att det finns glutenfria dough balls med dipp på menyn.
  • Tortilla. Helt ok “tacokedja” om du vill luncha snabbt. Gör beställning efter order.

På önskelistan: ett antal restaurangbesök (med barnen) i London

Mitt “nyårslöfte” var att skriva en önskelista på restauranger som jag vill äta på i London under 2019. Det är väl bara att kamma till sig och leverera det då.

Om jag är inne i London med barnen tjatar de hål i huvudet på mig om att få äta på Honest Burger så det blir ju lätt att vi hamnar där (läs: alltid). Det ÄR ett bra ställe så klart men visst vill jag vidga vyerna lite mer. Nödvändigtvis inte med michelinmat. Snarare att jag lätt förälskar mig i snabbmat och annan komfortmat när jag är där. Min önskelista som jag har skrivit ihop är alltså på ställen som passar att gå ut och äta med barnen.

Din Tai Fung. De öppnade i Covent Garden så sent som i november. Hit vill jag gå med familjen av ren nostalgi. Vi har vart på deras restauranger i Hong kong, Singapore, Bangkok, Sydney och Melbourne. Har fortfarande inte kommit över sorgen om att vi inte var på deras restaurang i Peking när vi var där som hastigast. Det är alltså dim sums och dumplings på menyn. Oklart vad som är glutenfritt här men jag ska försöka ta reda på mer.

Dishoom. Här hoppas jag på smart uppdaterad indisk mat. Finns på ett flertal ställen i London. Menyn är så oss! Tror att barnen verkligen skulle gilla att äta här och det finns även gott om glutenfria alternativ.

Duck and Waffle. Här har vi redan en bokning fixad som är i mars. Vi ska bruncha med en av barnens kompisar från Sverige. Kanske turistigt men det känns kul att prova Londons högsta restaurang med två spralliga sjuåringar. Tänker våfflor till barnen och en eftermiddagsdrink till mammorna. Och hello utsikten!

The Drapers Arms. En klassisk gastropub i Islington som är på sjätte plats på den här listan. De första fem har vi ju redan ätit på så det är bara att jobba vidare med pubarna som är på 6-10 plats.

Grom. Säljer italiensk gelato vid Piccadily. Alla strutar etc är glutenfritt. Klart vi ska dit!

 

Shopping + mat = London

Marlow: Middag på the Coach

På vägen hem från Bath hade vi en plan att äta middag på The Coach i Marlow.  De har en michelinstjärna sedan förra hösten och restaurangen drivs av Tom Kerridge. Han har även en finare restaurang här i Marlow men det här är mer hans mer avslappnade pub där man inte kan boka bord i förväg. Det var svårt att veta om det skulle vara kö eller inte för en tidig söndagsmiddag så vi hade väl en plan B med att äta “typ varsomhelst” i Marlow om det inte skulle funka.

Vi kom hit vid halv fem. Då var det nästan tomt. De tar beställningar på mat från klockan fem och vid sex var typ alla middagsbord upptagna men alla barplatser var fortfarande lediga. Däremot inget köande av gäster när vi gick två timmar senare. Så inte helt omöjligt att få bord denna kväll.

Det gick att få barsnacks till drinken i väntan på att klockan skulle slå fem. Lite lustigt att de väljer att typ kasta ut påsen med  ‘pork scratchings på bordet’. Inget finlir direkt för att ha en Michelinstjärna. Eller så var det en medveten grej att de vill ha en opretentiös atmosfär.

När vi frågade om vad som var glutenfritt på kvällens meny kom de raskt ut med en ny meny. Kolla ovan!  Så himla SKÖNT när det finns en plan för hur man möter gäster med celiaki. STORT plus för det.

Ovan? Deras vegotallrik med rödbetor och fetaost. Inget nytt eller innovativt. Men trevlig tallrik. Äsch lite tråkig smakmässigt kanske.

Familjens yngsta åt friterad fisk med olika sidorätter som hon delade med oss andra. Både fiskfilé och dess fritering var super. Observera den lilla bearnaisesåsen till potatisen. Inte helt vanlig syn när vi har vart ute och ätit i England. Som vi saknar bearnaise! Den här är lite väl smörig och har för lite dragon för mina smaklökar.

Jag tycker absolut att man ska prova signaturburgaren med oxbringa när man är här. Ett riktigt guldkorn som jag rekommenderar varmt.

En till burgare? Ja det här är den glutenfria. Den kommer helt utan bröd. Vilket vi inte visste. Istället har man stansat ut en svampskiva som man har grillat att toppa med. Ena barnet blev överförtjust över den tvisten. Den andra djupt besviken.

Jag fotade inte makens mat. Det var liksom inte läge att vifta med mobilen rakt över bordet. Men det han var mest nöjd med var den bakade rotsellerin och deras variant på scotch egg. Två bra genomarbetade rätter.

Överlag är vi supernöjda med besöket. Även om hela menyn beskrevs som “mellanrätter” och att 2-3 är lagom plus efterrätt så tycker jag att storleken på rätterna varierade rätt mycket. Är man stammis här så lär man sig ju så klart. Vi skippade efterrätterna eftersom vi behövde rulla vidare hemåt.

Om vi kommer tillbaka? Ja det kan jag absolut tänka mig. Det kändes prisvärt. Barnen blev väl omhändertagna. Servicen bra. Avslappnad och lågmäld atmosfär där man inte behöver klä upp sig. Jeans och gympaskor funkar. Och smidigt läge en halvtimme från Heathrow. Väl värt att komma ihåg om man vill avsluta en Englandstripp med en god lunch eller middag.

London: glutenfritt på Honest Burgers

I onsdags morse tog vi ett snabbt beslut att åka in till London. Helt galet egentligen att det liksom bara går. Även om det tar en timme med tåget så är det ju inga byten och vi har bara 6-7 minuters promenad till tågstationen. Den här gången småhandlade vi mest och tog sikte på en lunch på Honest Burgers vid Baker Street. Så hysteriskt efterlängtat av tjejerna eftersom de har glutenfria burgare och har fått bra recensioner i flera FB-grupper. Som burgarkedja har de profilerat sig med brittiskt kött och potatis från lokala bönder. Plus samarbeten med olika lokala leverantörer. De öppnar snart sin 25 restaurang i London. Så konceptet funkar ju.

Tribute Burger med lökringar

Ingen blev besviken. Alltid lika skönt att äta ute där personalen har full koll på vad som gäller vid celiaki. Det går ju till exempel inte att fritera i en fritös där något med gluten har friterats i. Är du petig på glutenfritt hamburgarbröd är det värt att prova här. Så gott! Eller som en av tjejerna sa halvvägs genom den glutenfria burgaren – “jag önskar att den här aldrig tar slut”.

Barnen åt en tribute och jag åt en vegetarisk fritter. De goda fritesen serveras med rosmarin. Helt klart fräsch snabbmat där man slapp flottiga händer efteråt. Gissar på att det blir fler besök här i höst med tjejerna!

Vego Fritter med rosmarin pommes frites