Det finns ett otal varianter på dressing till caesarsallad och jag tänker inte alls stånga mig blodig om vad som är mest likt originalet. Det enda jag har i min kravspecifikation är att det ska ingå sardeller och lagrad ost. Sen är jag öppen för variation. Jag gillar exempelvis den här krämiga varianten med gräddfil i. Perfekt att ha som tillbehör till grillad kyckling eller en grön sallad eller smörstekt sparris eller fisk eller i de matiga mackorna. Alternativen är hur många som helst!
Caesardressing
Blanda med stavmixer:
2 finhackade vitlöksklyftor
1 dl gräddfil
1 dl majonnäs
1 dl riven parmesan
6 sardellfiléer
1 msk vitvinsvinäger
1 tsk dijonsenap
Det behövs ytterst lite av salt och peppar. Smaka av ytterst försiktigt med båda. Förvara kallt i kylen.
Även om det blir mycket vardagsmat på rutin här hemma just nu så behöver man rösta in nya ingredienser i skafferiet emellanåt. Nu har vi två nya favoriter att blingblinga middagstallrikarna med:
Först ut, svartroten. Den ser inte så där jättekul ut egentligen och låg bortglömd ett tag i skafferilådan. Jag gick på Kinnas tips om att smaksätta dem med citron. Svartrötterna skalades och lades i ugnssäker form tillsammans med strimlade morötter, purjo och vit sparris. Jag läste häromdagen på bloggen I mitt franska kök om att ugnsbaka även sparris och jag gillar det här med att slänga in massor av grönsaker i ugnen för att låta det sköta sig själv. Sedan på med olivolja, rikligt med citronsaft från en hel citron, flingsalt, nymalen svartpeppar och nyplockad finklippt dragon innan allt ugnsbakades.
Och faktiskt. Det här svartrötterna var lite av ett halleluja-moment att äta. Eller som Pia kommenterade på twitter, “ja nästan godare än sparris”. Svartrötter kommer jag definitivt hålla utkik efter i fortsättningen. Tänker att de skulle kunna vara supergoda i soppa till exempel.
Väl avskalad så blir svartroten nästan vit!
En annan ny bekant i köket är libbstickan. Återigen vände jag mig till Kinna för råd som tipsade om att ha den i kall sås. Den har minst sagt en speciell smak och jag relaterar mest till selleri. De små gröna bladen finhackades. Jag använde en liten näve som rördes ner i 2,5 dl gräddfil tillsammans med finklippt ramslök, persilja, flingsalt (smaksatt med citron) och nymalen peppar. Såsen fick stå kallt några timmar och blev en bra kall sås till grillat och sallad.
Från att ha varit lite tveksam blev jag faktiskt rätt förtjust i libbstickan för att den sticker ut lite bland de gröna kryddorna. Jag ser potentialen i grytor och soppor framöver, så idag slängde jag faktiskt ner frön för libbstickan här i vår egen trädgård!
I söndags när jag förberedde med söndagsmiddagen så blev det inte många rätt. Jag brände hälften av rårakorna som var till förrätt och av någon anledning så fick jag hjärnsläpp och slängde in den fantastiskt goda Sokol Blosser på kylning av misstag, vilket sedan tog en timme att få någorlunda rätt temperatur. Framme vid efterätten så var jag lätt uppgiven och erbjöd maken att ta ut skilsmässa ifall inte desserten var ok. Men vet ni vad? Den här är faktiskt en riktig lyckoträff!
Idén med att blanda gräddfil med vispgrädde passar mig alldeles utmärkt för att få en något lättare och friskare smak på pannacottan som är en ganska mäktig historia att avsluta middagen med. Idén har jag lånat från Station i Vasastan där jag ofta lunchar. De har det goda omdömet att bjuda på en liten minidessert efter maten. Har man tur så får man just detta.
Gräddfilspannacotta
6 portioner.
2 gelatinblad
2 tsk vaniljsocker (vaniljstång är förstås bra men det verka inte finnas i grundsortimentet på mitt lokala ICA)
3 dl vispgrädde
1 dl socker
3 dl gräddfil
Blötlägg gelatinbladen i ca 5 min.
Koka upp vispgrädde och allt socker i en kastrull.
Rör ner gelatinet. Rör om.
Blanda ner gräddfilen och vispa tills alla klumpar försvunnit.
Häll upp i glas och låt stå i kallt i cirka 3 timmar.
Vänta med garnering till servering!
Om bären ovanpå – I ICA:s frysdisk så finns numer en bärblandning på tematGojibär/Havtorn/Blåbär/Björnbär/Tranbär/Röda vinbär som jag gillar. Björnbären passar dock inte riktigt in formatmässigt i bärblandningen så de plockar jag åt sidan och blandar i smoothies. Bären sockrades lite lätt innan jag la dem på ovanpå. För lite extra “crunch” så kan du smula ner lite sesamkakor.
Oj då! Över 1200 inlägg här i matbloggen men vi har aldrig bloggat om laxpaj! Det var lite otippat för laxpaj gör vi faktiskt lite nu och då.
Valet av mjöl till skalet är förstås valfritt. Den här gången blev det en blandning av dinkelmjöl och grahamsmjöl som fungerade alldeles utmärkt. Pinjenötter är förstås inte heller något krav.
Vi köpte en hel lax för 40:-/kilot häromveckan så det här är ett par bitar laxfilé som jag har använt. Uppskattningen av mängden lax är på ett ungefär då hushållsvågen är sönder.
Laxpaj med spenat och tomat
en pajform
1,5 dl dinkelmjöl
1 dl grahamsmjöl
0,5 tsk bakpulver
75 g smör
0,75 dl kesella
ca 200 g färsk lax
smör att steka med
1 paket färsk bladspenat (ca 250 gram)
2 nävar pinjenötter
200 gram cocktailtomater
3 ägg
3 dl gräddfil
2,5 dl riven ost
salt och peppar
Sätt ugnen på 200°.
Blanda mjöl, bakpulver och smör i en skål.
Tillsätt kesella och arbeta ihop degen.
Tryck ut degen i en pajform och låt vila kallt medan du förbereder fyllningen.
Skär laxen i små kuber (och se till att inga ben är kvar!). Fräs lax med smör i en stor stekpanna och rör ner bladspenaten. Salta och peppra.
Blanda ägg och gräddfil i en skål.
Tillsätt lax, spenat, pinjenötter och riven ost.
Förgrädda pajskalet i ca 10 min.
Häll fyllningen i pajskalet.
Dela cocktailtomater och lägg dem i pajen.
Grädda i nedre delen av ugnen tills fyllningen stelnat (ca 40 minuter).
