Italiens mest sålda rödtjut

En sak som jag uppskattar med bloggen är att jag får en hel del förfrågningar om att prova vinnyheter. Vinprovningar hinner jag (tyvärr) aldrig gå på. Men jag gillar bevakningen kring vad som lanseras och blir ödmjukt glad när jag tillfrågas om att få prova något som är utanför mina ordinarie köp. Som nu till exempel.

Har ni koll på Tavernello Collezione? Det hade inte jag förrän jag fick ett bud med deras ekologiska nyheter. Saken är den att deras ekovin kostar 59 kronor. Utan att vilja framstå som en eventuell snobb så måste jag erkänna att jag aldrig hänger på den billigaste vinhyllan. Våra vardagsviner ligger åtminstone runt hundralappen. Samtidigt nämner pressutskicket att Tavernello kvantitetsmässigt är det mest sålda vinet i Italien. Därför blev jag nyfiken och ville prova.

Det här hade kunnat vara surt och tråkigt men deras röda sangiovese är faktiskt riktigt sympatiskt vardagsvin. Jag blev glatt överraskad med andra ord. Deras röda ekovin passar ypperligt till pasta, vilket vi hade. Ni vet när man nästan välter pastaberget med riven parmesan och som grönsaksalibi har typ knappt ruccola till en god vardagsmiddag. Då är det här helt ok. Helt klart konkurrerar det här med flera vinfavoriter som kostar runt 90-100 sek. Okreddigt eller inte men jag tycker att det här är prisvärt och fint nog som vardagsvin. Även deras chardonnay  är sympatiskt för sitt pris. Tänker att båda vinerna är bra budgetalternativ när det planeras fest för många och ack så mycket trevligare att ställa fram än fula BiB. Det ska finnas på Systemet från 1 Juni men när jag kollar på lagersaldot så får man leta lite med förstoringsglas för att hitta butik med flaskor på hyllan. Håll utkik alltså!

IMG_8270

Jag gillar helt klart inspirationen med detta utskick – ett kit som trollar fram en ekologisk middag med mat och dryck – för 100 kronor! Tanken är alltså att svänga ihop en Spagetti alla puttanesca! Tummen upp!  Tack PrimeWine!

Italiensk tre-rättersmeny för små kockar

Det börjar bli många familjerelaterade milstolpar här i matbloggen. En gång var hon alldeles nyfödd här i bloggen. Häromveckan tog hon initativ till att laga en italiensk tre-rätters till familljen! Vårt äldsta barn, numera sex-och-ett-halvt, har länge aspirerat på att få börja laga mat på riktigt. Jag har som bekant inte det bästa tålamodet i köket men maken har tagit sig an uppgiften att fostra henne till framtida kock.

Den italienska kokboksbibeln Silverspoon som är en av våra favoritkokböcker har en fin kokbok för barn som jag gärna tipsar om. Jag gillar kokböcker för barn med “riktig mat” och här finns tydliga steg-för-steg-instruktioner med smarta tips för nybörjare. Om hur man tex gör köttgryta, fiskspett och egen pasta. Så i en veckas tid researchade hon intensivt vilka recept som skulle göras.

      

Efter att ha hon ändrat menyn fler gånger än vad jag kan räkna – blev det småningom följande premiärmeny:

bruchetta med tomatsallad

gnocchis med lammköttbullar och tomatsås

jordgubbar med vaniljglass

Ok, vi kanske styrde in henne på glass som efterrätt för att minska tiden i köket och hon kommenterade detta med, “jamen så klart glass! Hur svårt kan det vara att göra egen!”

Inget fel på hennes ambitionsnivå minst sagt… puh!

Det här var minst sagt ett hallelujamoment – hemlagade gnocchis är så gott! De här tar lite tid att göra men är så värt det.

Grundrecept för potatisgnocchis

ca 4 portioner.

  • 1 kilo potatis
  • 1 stort ekologiskt ägg
  • 240 gram vetemjöl
  1. Skala potatis. Dela i jämnstora bitar och ångkoka i ca 20 minuter. Detta för att de inte ska absorbera upp för mycket vatten vilket försvårar gnocchibakandet.
  2. Mosa all potatis i en stor skål till en jämn smet. Enklast är att använda en potatispress. Låt svalna.
  3. Knäck ner ägget i skålen och blanda ner i potatismoset tillsammans med mjölet och knåda ihop till en slät deg.
  4. Ta upp degen på ett mjölat bord och kavla ut till en stor rekatangel. Skär i små jämnstora rutor. Lagom storlek på gnocchis är 1,5 långa och ungefär lika tjocka.  Rulla dem direkt i handflatan och stämpla dem med en gaffel.
  5. Lägg dem på en mjölad tallrik tills det är dags att koka dem. Alternativt – rulla ut degen i  fingertjocka längder och dela dem i 1,5 cm långa bitar.
  6. Strax innan servering, koka dem drygt 1 minut i kokande vatten. När de flyter upp på ytan är de klara, fånga upp dem med en hålslev, låt de rinna av ordentligt – klart att servera! Toppa gärna med finriven vällagrad parmesan!

Det var en hel del saker att förbereda får vår lilla kock. Köttbullar med lammfärs och rosmarin rullades. Ungefär så här. Plus att det svängdes ihop en tomatsås.

Förrätten preppades sist: tomater hackades fint för att sen på kockens förslag blandas med limezest, vitlök och olivolja. Skivat levainbröd blev ringlande med olivolja och åkte in i ugnen strax innan servering.

Till förrätt och varmrätt hade vi ett italienskt vin som heter Monte Vecchio 2008. Det var ett riktigt gott middagsvin som förtjänar en god och vällagad middag som denna. Det doftar ljuvligt, har en fyllig smak och är inte så där överdrivet strävt. Perfekt! Vinet kom med i ett utskick från The Wine Company som är en ny bekantskap för mig. Lite kul tycker jag att det är att följa utvecklingen med hemleveranser, att det mesta numer går att få hem till dörren.

Middagen blev förstås succé. Och när vi till slut satte oss för att middag (något senare än vanligt )hördes vår mästerkock pusta lätt utmattad, “- VET ni hur lång tid det tog att göra det här?!”

Spagetti Corkese

Vi diskuterade ett bra tag om vi skulle laga det här. Spagetti Corkese. Omnämnt som irländsk bolognese. Går det verkligen att laga en god pasta med blodpudding? In i det sista när vi stod och kokade ihop tomatsåsen höll vi på att lämna walk over och slänga ner ett par salcissicas i stekpannan istället för blodpuddingen, men vi bestämde oss för att fullfölja projektet. Vi hade dessutom fin blodpudding från Dennis kött att laga med. Spagetti och tomatsås funkar ju och blodpudding med stekta tomater. Huh.

Ok. Det blev inte så fulländat att jag skulle säga att det blev fantastiskt. Men det var absolut inte dåligt. Delvis beror det på att jag inte är ett stort fan av blodpudding men det här var ett sätt att försöka göra ett recept med blodpudding på ett sätt som tilltalar hela familjen. Jag tror att vi kommer att göra om det här vid tillfälle men med viss modifiering. Receptet är för övrigt inspirerat av Eat like a girl.

Spagetti Corkese

  • Koka ihop en vanlig mustig tomatsås utan krusiduller. Gör den dock inte för söt men gärna med lite hetta som med typ färsk finhackad chili.
  • Stek blodpuddingen i tärningar.
  • Servera tomatsås och blodpudding varvat på spagettitallrikar.
  • Vad vi inte hade hemma och som säkert hade varit fint till – färsk persilja och kanske lite strimlad stekt bacon.

Vi pyntade med lite ost som du ser. Kanske inte helt nödvändigt. Vi stärkte upp med en flaska Canaletto Primitivo för säkerhets skull som är ett prisvärt vin till pasta.

Lat fredagsmiddag: french bread pizza

Det här har varit vår middag två fredagar i rad och kommer säkerligen att upprepas snart igen. Behöver jag påminna om att det här lätt vinner över Hawaiipizzan från pizzerian? Helt klart är det här comfort food för en lat fredagskväll! Plus ett vintips till helgen – just nu har vi snöat in på italienska Cantina Zaccagnini som passar till det mesta!

French bread pizza

  • Ta din bästa pizza-tomatsås och bre ut på delade baguetter.
  • Pynta vidare med pizzatillbehören du gillar – på barnens önskemål preppar vi med färsk ananas, goda skinkskivor och massor av riven vällagrad ost.  Kör på temat, “extra mycket av allt” så blir det bra.
  • Gratinera i ugnen ca 200 grader.

Håhå, den här serveringsbilden vinner vi inga stylingpris för men utan bild blir det ju inget blogginlägg!

Masi Amarone Costasera

Både maken och jag har under en längre tid haft lite oklara framtidsplaner gällande våra jobb men nu känns det som om vi båda samtidigt får ordning på vad vi ska göra. Otroligt skönt och väl värt att fira! Så jag slängde ut en fråga på twitter och fick en massa goda råd. Sedan gick jag på Marias kollegas råd och köpte en flaska Masi Amarone Costasera.

Maten? Maken fick någon slags hybris och köpte oxfilé och slängde ihop en sallad med allsköns blandning. Och det är också värt att notera; att vi inser att vi verkligen inte är några oxfilémänniskor! Det är en dyr bit som inte smakar mycket. Nej aldrig mer säger jag. Påminn mig gärna om denna bloggpost om jag får för mig att vi ska ha det igen. Hellre flankstek från Dennis Kött nästa gång vi korkar upp ett påkostat vin. För det här är ett fantastiskt gott vin! Väl värt att rekommendera för lättare kötträtter och glammigt småplock!