Kräftfiske 2006

Kräftfisket i augusti är en av de allra viktigaste traditionerna i min familj. Vi planerar våra semestrar efter bästa kräftfisketid och börjar diskutera var burarna ska sättas redan tidigt på sommaren. Vår kräftsjö ligger i anslutning till mammas föräldrahem utanför Karlskrona och vi är oerhört tacksamma över att moster Naime bor kvar och låter oss fiska varje år. Det är en enorm förmån. Flodkräftor är en hotad art och vår sjö är en av 1000 sjöar i Sverige med just flodisar. Förra året agnade vi med sill och fick 64 kräftor. I år ändrade vi taktik och använde sutare som bete. Vi la ut nät i sjön och förmiddagen efter kunde vi plocka upp två sutare och tanken var att kräftorna skulle bli mer sugna på fisk som finns naturligt i sjön. Det visade sig vara ett smart drag.

(Muspek för bildtext – till alla bilder)

Mammas föräldrahem

Vi har två sorters burar; Lini som är den gamla sortens ihopfällbara burar och August gjorda i plast och med en smart konstruktion som gör det oerhört mycket enklare att få ut kräftorna. Det tar en stund att gå igenom burarna och kontrollera att alla är hela, agna på, fälla ihop burarna så att det går att transportera dem till sjön och sedan packa skottkärran full med allt nödvändigt.

M och lillebror sågar itu den frusna sutaren

På måndagskvällen var vädret fantastiskt. Vi rodde ut i två båtar, njöt av lugnet, la fram olika teorier om var burarna skulle sättas, rodde ut ytterligare en bit, smög längs sjökanten och la i burarna. Det knepiga är att memorera var vi lagt burarna. Det blir lite diffusa riktmärken som “nummer fem där vassen börjar” och “den sista i höjd med den gula näckrosen”. Som bäddat för förvirring morgonen efter.

Jag förbereder för bursättning

Lillebror spanar efter kräftornas högkvarter

Att glida över den spegelblanka sjön i absolut tystnad är magiskt. Frisk luft, solnedgång och en alldeles fantastisk miljö. Så mycket livskvalité att det knappt går att ta in.

M ror och himlen är vacker

Vy över sjön i skymningen

När burarna ligger på plats samlas vi på berget vid bryggan för att koka korv. Bullens korv är ett måste och smakar aldrig så gott som när den kokats vid sjön.

Bullens korv med bröd

Efter korvätningen tog nyfikenheten över. Vi hade satt en bur väldigt nära en av bryggorna och det gick att lyfta upp den från land. Två kräftor hade redan letat sig dit och vi blev eld och lågor. Ivriga bestämde vi oss för att ro ut och vittja några av burarna och när vi kom tillbaka till land hade vi fått 54 kräftor totalt. Vi fick dock slåss mot både mörker och galna fladdermöss, men det var det värt. Spänningen steg onekligen inför den stora vittjningen morgonen efter.

Ytterligare en vy över sjön i skymningen

På tisdagsmorgonen var vi på plats vid sjön klockan halv sju. Vädret var idealiskt; solen värmde och sjön var återigen alldeles spegelblank. I vår båt hade lillebrors sambo E tillkommit efter att ha jobbat kvällen innan och allt var i sin ordning. I den andra båten satt mamma, pappa och lillasyster. Vi skiljdes åt vid bryggan och rodde åt var sitt håll (vi håller till på var sin sida – för familjesämjans skull!). Några burar var tomma, men de flesta innehöll fyra, fem kräftor. Årets rekord stod mamma, pappa och lillasyster för; 13 kräftor i samma bur!

Lyckad fångst

2006 visade sig vara ett enastående kräftår i vår sjö. Med oss hem hade vi 128 kräftor (och då hade vi kastat i drygt 60 stycken som var alldeles för små) och tillsammans med fångsten kvällen innan fick vi 182 stycken totalt. Så många minns jag inte att vi har fått någon gång tidigare. Kräftkoket senare på dagen tog tid. Det är viktigt att vattnet verkligen stormkokar när man lägger i kräftorna och det går bara att lägga i sju, åtta stycken åt gången.

Det är fortfarande mormor Sveas recept på kräftlag som gäller. Till 30-40 normalstora kräftor behöver du:

3 liter vatten
1 dl grovt salt
3 sockerbitar
20 hela dillstjälkar med kronor

Gör så här:

Skölj kräftorna väl och låt dem rinna av i ett durkslag. Koka upp vatten, salt, socker och dillstjälkar. Ta upp dillen och låt lagen stormkoka när kräftorna läggs i och lägg tillbaka dillen överst i grytan. Lägg i kräftorna i omgångar, så det inte är någon risk att lagen svalnar. Koka kräftorna i 10-12 minuter och låt dem sedan svalna i lagen.

Kräftfiske

Tips: För den som inte har tillgång till svenska kräftor går det alldeles utmärkt att hotta upp de utländska med att koka ny lag att lägga dem i.

Kräftkunskap för den intresserade:
– En kräfta kan bli åtminstone 20 år gammal och det tar mellan tre och nio år för den att bli 10 centimeter.
– Varma somrar gör att kräftorna växer snabbare och på så sätt växer i sitt nya skal.
– Signalkräftan har bättre motståndskraft mot kräfpest; de kapslar in sjukdomen i sitt skal.

För att ta död på myterna om kräftan; gå in på www.krafta.nu och bli en riktig kräftspecialist!

Kräftfiske

Vi har förmånen att kunna fiska kräftor alldeles i närheten av mammas föräldrahem nere i Blekinge. En ynnest, har jag förstått på senare år. Jag är uppvuxen med kräftfisket och när jag var yngre förstod jag inte riktigt vilken unik möjlighet det är att ha en sjö att fiska i. I sjön finns flodkräftor och tillgången varierar förstås lite från år till år. Förväntningarna inför varje års fiske är däremot alltid skyhöga! =) Inte nog med att vi filosoferar om var burarna ska sättas, vi för ett litet krig båtarna emellan (vi är uppdelade på två båtar och inget i världen kan ändra på den fördelningen!).

Fredagskvällen innebär att burarna ska agnas på, vi ror ut på sjön och sätter burarna enligt konstens alla regler och när vi är klara avslutar vi med att äta en hel burk Bullens korv kokt över öppen eld på berget vid bryggan. På lördagsmorgonen ringer klockan långt innan tuppen har vaknat och när vi sitter i bilen på väg till sjön är klockan fem. Det gäller att få upp burarna innan det blivit ljust, för när det ljusnar finns det risk att kräftorna tar sig ur fångenskapen. I lördags regnade det. Det spöregnade. Himmlen öppnade sig och vi satt till slut och bara gapskrattade i båten. Dyngsura. Genomblöta. Inget var torrt, inte ens underkläderna. Trots regnkläder. Den där magiska synen av en spegelblank sjö med lätt morgondimma gick vi miste om i år. Trots regnet var det lika spännande som vanligt. Hela grejen med kräftfisket är den där spänningen när vi lyfter upp burarna. Den första buren innehöll fyra kräftor och sedan tog vi upp en med sju i. Det märktes ganska snabbt vilka ställen som var tursamma, för antingen var det gott om kräftor i burarna eller så var det tomma. Vi lyckades hitta alla burar på första försöket och det tillhör inte riktigt vanligheterna (för även om vi försöker hålla räkningen och se ut riktmärken är det alltid något flöte som gömmer sig någonstans). Totalt fick vi runt 100 kräftor, men efter att ha kastat tillbaka några små stackare blev fångsten 64 stycken. Inte så tokigt.

Någon fotografering var inte att tänka på när kräftorna togs upp i mastodontregnet, men däremot blev det några bilder från fiskets första del.


Burarna agnas med sill.



En stilstudie i konsten att agna en kräftbur.



Lillebror lägger i den sista buren.


“När man fiskar kräftor får man ha hur fula kläder som helst på sig”, brukar jag säga.
E och jag poserar i aktern.


Korven smakar aldrig så gott som efter en tur på sjön.


Diskhon full med kräftor.


Nykokta och fantastiskt goda.

När kräftorna är fiskade ska de kokas. Det är ingen angenäm uppgift, men oh boy vad goda de blir!

Mor Sveas kräftlag, 30-40 normalstora kräftor

3 liter vatten
1 dl grovt salt
3 sockerbitar
20 hela dillstjälkar med kronor

Gör så här:

Skölj kräftorna väl och låt dem rinna av i ett durkslag. Koka upp vatten, salt, socker och dillstjälkar. Ta upp dillen och låt lagen stormkoka när kräftorna läggs i och lägg tillbaka dillen överst i grytan. Lägg i kräftorna i omgångar, så det inte är någon risk att lagen svalnar. Koka kräftorna i 10-12 minuter och låt dem sedan svalna i lagen.

Receptet är taget ur boken “Kulinariska utflykter i Sveriges trädgård” av Ann-Mari Williamsson. Och mor Svea var min mormor!

För den som vill fördjupa sig i ämnet kräftor rekommenderas boken “Våra älskade kräftor – från bur till bord” av Magnus Fürst och Kerstin Törngren.