Granger & Co. i Notting Hill

Jag hade läst lyriska recensioner om Granger & Co. innan vi åkte till London i vintras och var mycket sugen på att gå dit. Kruxet var att restaurangen i Notting Hill, som låg bäst till i förhållande till vårt hotell, inte tar emot bokningar och vi vågade inte chansa på att få bord en kväll. Att behöva vända i dörren vore inte så kul och vart går man då? Jag är den planerande typen som gärna vill ha bordsbokningar klara före avresan – särskilt när vi åker till storstäder.

Att äta på Granger & Co. en kväll lades på is, men så blev det läge att testa en lunch istället. Vi promenerade runt i Notting Hill och kom till restaurangen när den allra värsta lunchrusningen var över. Lokalen var full med folk, men vi lyckades knipa ett bord för två.

Jag valde en sallad med friterade ärt- och dillbollar, halloumi och hummus. God, lagom mättande (jag hade ju en middag på kvällen att parera – det är en konst att hinna bli hungrig till nästa måltid när man är på resa) och smaker som verkligen passade ihop. Jag var nöjd med min rätt – tills jag smakade Magnus shrimp burger. Alltså… lägg av, vad god den var! Burgaren smälte i munnen och tillbehören var verkligen mitt i prick.

Lokalen var stor och ljus, men ändå mysig, och personalen uppmärksam och trevlig. Möjligen stack vi ut en del med tanke på att vi varken är hippa businessmänniskor eller ett överklasspar i 70-åldern likt större delen av de andra gästerna, men vi kände oss ändå bekväma.

Vi hade en toppenlunch och jag går gärna tillbaka. Särskilt för den där shrimp burger-tallriken…

Tips! Elin åt nyligen frukost på Granger & Co. i Chelsea. Läs hennes blogginlägg här.

Notting hill: lunch på Farm Girl

Förra veckan lunchade jag med Trettonåringen och långväga gäster på Farm Girl i Notting Hill. Att vi hamnade här var bland annat för glutenfria alternativ och för att deras instagramkonto inspirerat.

För den som är fåfäng finns det instavänlig lila lavendellatte här. Jag höll mig till laxtallriken.

Pannkakorna är gjorda på bovetemjöl och därmed glutenfria. All topping gör det till en sockerchock. Ska vi vara petiga, vilket jag tycker att man ska vara till priset man betalar för att luncha här, så är de lite väl degiga. Njae.

Men läget går inte att underskatta. Runt hörnet väntar härliga Portobello Road som är ljuvlig att promenera på mitt i veckan. Vi letade även reda på den ”blå  dörren” så klart. Googlade och insåg att den RIKTIGA dörren har hamnat i Dover. Men vem bryr sig. Alla vill ta ett foto här. Härligt gratisnöje ändå i hjärtat av Notting Hill.

Chelsea: frukost på Granger & Co

Häromveckan tog jag mig tid att spana in Chelsea lite mer. Åh det är så fint här! Spontant gillar jag att hellre shoppa här än inne på Oxford Street om det bara är till mig. Jag letade (och hittade) klänning för ett bröllop vi ska på här i England. Här vid Sloane Square går det snabbt att scanna av affärer som John Lewis, Other Stories, Hobbs mm. Att jaga klädaffärer en hel dag är inte min kopp te som för övrigt älskar onlineshopping.

Jag började med en sen frukost på Grangers. Hade lämnat barnen på skolan och tog morgontåget in till London Victoria. Fin promenad härifrån till hjärtat av Chelsea.

Grangers finns på tre ställen i London. Ofta rekommenderat för brunch. Jag beställde in en fresh aussie. Vilket är en gigantisk vegotallrik med avokado, pocherat ägg och rejält med grönt som du ser. Lite bohemiskt slängs en stor bunt ofixad koriander på. Jamen herregud. Ibland känner jag mig för gammal för att ta till mig vad som ska tänkas vara hippt. Gott kaffe men den här medelåldersmamman tycker att musiken var jättehög för att få sinnesfrid till förmiddagskaffet. Förstår att det är en del av av deras koncept så jag kanske inte tillhör deras primära målgrupp. Onekligen populärt för när jag pep ut vid halv tolv möttes jag av en lång kö på gatan av hungriga lunchgäster. Och de var mycket hippare än mig, haha!

Middag på Hoppers i Soho

Jag åt middag på Hoppers häromveckan. Inget planerat alls. Jag var ensam inne i London och behövde äta middag innan jag orkade ta tåget hem. Och råkade vara i Soho. En bra sak med Hoppers är att de har 5-6 barplatser lämpade för ensamätare. Jag var först in vid halv sex och strax efter mig ramlade det in ett par till som åt middag på solo kvist.

Jag längtade så klart efter dosas. Här är de så bra. Perfekt spröda. Jag frågade vilken curry som var starkast och fick rådet att prova deras variant med krabba. Ha! Den ÄR het. Det brände fortfarande på läpparna när jag satt på tåget hem. Jag svor tyst ganska många gånger när jag åt, för det här var så j*kla gott. Ovanligt mycket kött på krabban som var dränkt i den underbara kladdiga såsen. Vågar inte säga hur många servetter det gick åt för att äta detta någorlunda snyggt. Herregud vad jag vill hit snart igen. Finns mycket jag vill prova på den här menyn. Helt klart ett ”Elinställe” detta.

PS! Finns inga efterrätter på Hoppers meny. Men jag har ett litet tips om du vill ha något sött efter maten. Jag gick ner till bussen som skulle till Victoria Station. Där vid busshållplatsen hittade jag Dougnut Time strategiskt placerat. Försök att stå här och vänta i tio minuter UTAN att handla. Eeeeeh. Jag kunde inte låta bli.
Spana in deras meny här. Inte lätt att välja. Sött? Ja herregud. Men gott.

 

Dirty Bones i London

Inför att Magnus och jag skulle åka till London i november förra året för att fira vår 20-årsdag, surfade jag febrilt efter bra restauranger. Det var som att leta efter en väl gömd nål i en jättestor höstack – utan metalldetektor. Vilket sjukt stort utbud av restauranger det finns i den där staden! Och var börjar man leta? Det kändes som mission impossible att hitta ett bra ställe med en skön atmosfär (ingen stram stjärnkrog, alltså) trots att jag hade hela internet till mitt förfogande. Hur gjorde man ens innan det fanns bloggar, sociala medier och sajter som betygsatte restauranger i olika kategorier? Förlitade sig på krogguider med några år på nacken, gissar jag.

Första kvällen åt vi på en förstklassig restaurang ca en timmes tågresa från London – i.e. hemma hos Elin! Kvällen efter stod ett bokat bord på Dirty Bones i Soho och väntade på oss. Det visade sig att restaurangen bara låg något kvarter från vårt hotell, vilket var en trevlig bonus.

Dirty Bones har ett New York-influerat koncept med en avslappnad och lite stimmig atmosfär. På sin sajt skriver Dirty Bones’ crew:

”Our playlist is straight-up old-school, filled with classic hip-hop, funk and soul. We set the scene for people to kick back, let loose and enjoy good times together.”

Det var ett perfekt ställe för oss den kvällen. Inget pretentiöst, utan bara god mat och härligt häng.

Jag valde en ”fried chicken tacos” och fick tacos med friterad och krispig kyckling, en smakrik sås, sallad och fetaost. Magnus åt en burgare toppad med mac & cheese. Extra allt, alltså.

Dirty Bones finns på fem olika platser i London och jag kan definitivt tänka mig fler besök framöver.