Det här var helt klart en av sommarens höjdunkter! Kvällen innan hade vi ätit prestigemenyn på The Burlington som vi var mycket nöjda med. Ett par timmar tidigare samma dag hade vi ätit god lunch på The Punch Bowl Inn. Vi var helt enkelt ganska påfyllda med goda matintryck redan innan den här efterlängtade lördagkvällen hade börjat.
Det infann sig på grund av allt ovan ett visst stressmoment om jag skulle orka äta. Jag v ar faktiskt inte speciellt hungrig när det var dags för den eftertraktade avsmakningsmenyn.Jag tror jag kan summera det hela med att mitt äktenskap gungade lite där i början av middagen när jag insåg att det skulle bli svårt att orka med all mat. Det här är säkert något vi fortfarande kommer att diskutera om tio år när vi tänker tillbaka på den här middagen. Så ät inte ostsufflé till lunch om du planerar tio rätter till middag! Det känns som om vi (eller åtminsonde jag, haha!) kan fnissa åt det här redan nu. Nu vet ni som sagt de tragiska förutsättningarna för den här middagen:
Först av allt ska man förstås hitta till Cartmel. För oss var det två timmars bilkörning från svärföräldrarnas by genom Yorkshire och Cumbria.
Cartmel är en liten söt by som känns som ett franskt vykort med sina kullerstenar och små rara stenhus. Helt klart bidrar miljön runtomkring i byn till ett mervärde för middagen. Vi hyrde rum via L´enclume. Dock inte i samma hus som restaurangen.Vi hamnade snarare på andra sidan byn. Det ä inte är någon lång promenad ska tilläggas. Det går även att luncha på systerkrogen Rogan&Company vars meny såg mycket sympatisk ut och det finns flera “tearooms” i byn om man bara passerar snabbt dagtid. Helt klart är Cartmel är fantastiskt mysigt!
Lénclumes middagsmeny framgår inte i förväg på hemsidan. Väl på på plats presenteras endast en avsmakningsmeny med tio väl valda små rätter. Tallrikarna levereras i ett förhållandevis högt tempo och det förväntade är att man beställer in vin på glas. Lite allt eftersom.
Nu är det så att Lénclume har en michelinstjärna och de delar numer förstaplatsen med the Fat Duck i 2013 Good Food Guide. Vi hade utifrån detta mycket höga förväntningar. Det är unika och avancerade texturer i kombination med snygga presentationer som genomgående tema på tallrikarna och ett otal blommor och blad som vi hinner äta den här kvällen. Jag kan inte låta bli att tycka att det var lite ojämnt trots att de får stående ovationer i alla matbloggar jag har läst. Många tallrikar som passerade vårt bord var fantastiska men några smakade i princip ingenting. Det är mycket “naturellt” men det ställer ju också krav på ingredienserna. Ostutbudet ska tilläggas var mycket bra och efterätterna är ett av de starkaste korten.
Det började med deras ostronmacaron. Gott på ett fascinerande sätt och toppat med ostronört.
Råbiffen till vänster var fantastisk. Jag har aboslut ingen aning om hur man gör de små fänkålspärlorna som toppar biffen. Kul och god detalj. Grillad blomkål med jordgubbar till höger.
Ja det är små tallrikar såklart. Maken stärkte upp med ostbrickan på upploppet. Till höger en tallrik som inte levde upp till förväntningarna. Räkorna från Morecombe smakade ingenting och sparrisbroccolin var tyvärr helt smaklös.
Jag hoppade över osten men maken hann klämma i sig sex bitar innan vi började efterätterna. Osturvalet var genomgående bra.
Om middagsmiljön. Den är mer än bra och det är trevlig stämning. Det plussar upp middagen så klart. Personalen rör sig flexibelt och uppmärksamt mellan borden. Ett par servitriser gör ett snyggt och perfekt jobb men samtidigt har en av servitörerna svårt att dölja att han är på ett tämligen svängigt humör den här kvällen. Lite lustigt också att ingen säger något när vi går när kvällen är slut och vi har signerat notan. Personalen ser att vi går men inget säger något. Lite picky att slå ner på sådana här detaljer men våra förväntningar på perfektion var höga eftersom de har fått flest poäng i The Good Food Guide. Det känns helt enkelt lite ojämnt på detaljerna den här kvällen även om allt det positiva förstås överväger. Avsmakningsmenyn kostar 89 pund vilket känns prisvärt i sammanhanget.
Morgonen därpå kommer vi tillbaka för frukost och vi hade nog förväntat oss att restaurangens känsla för snygga presentationer skulle genomsyra även denna måltid. Istället är det ganska ordinärt vilket gör att besöket avslutas lite blekt.
Vaniljyoughurt med fruktsallad utan krusdiuller och en ordinär english breakfast. Det hade ju vart kul om de följt upp med någon rolig tvist på presentationerna.
