Tim ho wan i Hong kong

20120114-124714.jpg 20120114-124909.jpg

Här hade vi höga förväntningar. Tim ho wan är känt för att vara världens billigaste michelinstarrestaurang. Det var bra förvisso, eller snarare ok. Helhetsintrycket var inte i närheten av Din tai sung.

Jag äter det mesta när jag är hungrig men deras omtalade BBQ pork buns var nästintill omöjliga äta då det var alldeles för sött. Väntetiden för att få ett bord var ungefär lika lång som när vi var på Din tai sung dvs runt en timme.

Lokalen är bokstavligen ett hål i väggen. Servicen är hetsig och det var nästan skönt att få komma ut igen när vi ätit klart. Det här är inte värt en längre omväg då det finns en mängd hål-i-väggen-ställen utan michelinstjärna i Hong kong som är minst lika bra och som till och med kanske har bättre atmosfär.

Jag var tvungen att googla vidare för att hitta svaret på frågan hur de ursprungligen fick sin stjärna och en förklaring kan vara att deras kock tidigare jobbat på en trestjärning restaurang. Han ville öppna en bra dimsumrestaurang som alla ska ha råd att äta på. Ja prisvärt var det. Jag tror vi betalade 270:- när vi gick. Vi inklusive barnen var överdrivet mätta. Men som sagt, med risk för att låta tjatig, gå till Din Tai fung istället!

Apropå michelinstarrestauranger i Hong kong. Vi får se om vi hinner prova Hungs delicacies på Hong kongs flygplats när vi åker hem (vår biljett innebär ett nytt stopp i Hong kong när vi återvänder hem igen). Hung’s delicacies är ursprungligen en michelinstarrestaurang i centrala Hong kong och nu har de alltså öppnat en restaurang med takeawaydisk även på flygplatsen.

Hej igen Hong kong!

Det är inte klokt vad åren springer iväg men nu är det sex år sedan som vi var i Hong kong. Det blev inte mycket matbloggat den gången. Jag var halvvägs i min första graviditet och mådde mest illa. Så det är mer att jag minns saker och dofter som spädde på mitt graviditetsillamående.

Men nu är vi snart där igen! Det blir fem dagar i Hong kong på vägen till Nya Zeeland. Vi har bokat hotell nere på Kowloon, ungefär mittimellan Kowloon Park och Centenary Garden. På vägen hem till Sverige vid resans slut så har vi för övrigt ett nytt stopp i Hong Kong. Då bor vi på Disneyland och springer benen av oss bland alla disneyfigurer. Ingen dålig final eller hur?!

Ett måste denna gång är att äta middag på Tim Ho Wan, ett hål i väggen känt som världens billigaste michelin-star-restaurang. För övrigt har vi inte hunnit bokmärka några måste-saker. Jag är dock ganska säker på att det blir en hel del dim sums och dumplings. Inte minst längtar jag än mer till Hong kong efter att ha läst Matrepublikens inlägg om deras resa.

Jag hittade inte alls våra bilder från förra Hongkongtrippen i digital form men här kommer några reseminnen i printat pappersformat:

Snabbsummering av Hong kong på tre bilder

Maken jobbade uppe vid Sheung Shui den här sommaren. Det är typ så långt bort man kan komma i Hong Kong uppe vid gränsen till Kina. När jag var där 2005 bodde vi uppe i Sheung Shui i veckorna och nere vid Kowloon på helgerna. Därför blev det av naturliga skäl också mycket middagar på lokala ställen uppe vid Sheung Shui.

bild 1: kaffe på Starbucks. Efter att ha varit gravt kaffehatande halva graviditeten vaknade jag upp en morgon i Sheung Shui och var för första gången otroligt sugen på kaffe. Så snabbt ner med ett speed train till centrala Hong Kong och in på Starbucks. Jag är inget stort fan av Starbucks i vanliga fall men den här kaffekoppen var hemskt efterlängtad!

bild 2: middag ute på Lamma Island. Det var över trettio grader varmt när vi promenerade runt ön och en otroligt skön belöning att få sätta sig ner och äta hummer till middag!

bild 3: jaha, vart är vi här då? Minns inte alls…

bild 4: och vi minns en fantastisk middag på the Peak Lockout uppe på the Peak. Ja det är faktiskt ett måste att ta sig upp med den lilla spårvagnen för att kolla på utsikten!

Avsmakningsmenyn hos Mathias Dahlgren

Det är inte helt enkelt att få bord på på Mathias Dahlgrens restaurang. Bord går att boka en månad i förväg men det är dock inte en garanti att man lyckas. Jag ringde på dagen en månad i förväg eftersom datumet var viktigt för mig men det var upptaget i nästan 5 timmar innan jag kom fram och fick beskedet om att matsalen redan var fullbokad. Lyckligtvis var det värt att skriva upp sig på återbudslistan för de återkom två dagar innan och meddelade att vi hade fått ett bord.

Även om du har lyckats få ett bord bokat går det inte att planera i förväg vad du vill äta. Menyn bestäms samma dag och ligger inte ute på hemsidan. Väl på plats kan du dock kan välja mellan a la carte eller avsmakningsmeny som även har förslag på dryckespaket. Oroa dig inte. Jag kan varmt meddela att jag vill äta allt på menyn!

Tryffelpopcorn i väntan på maten.

Vi åt avsmakningsmenyn och den var med säsongsrelaterade ingredienser och en hel del nordiska smaker. Hjortfilén kan mycket väl vara den bästa köttbit som jag ätit i hela mitt liv (ack vad det låter klyschigt – jag vet!) och samtliga rätter var minst sagt minnesvärda. Det går inte att ha några invändningar om något. Det är bara fantastiskt gott från början till slut. Jag förstår varför Gulddraken hyllar en sådan enkel sak som deras bröd och smör, jamen det var faktiskt en upplevelse i sig. Varför berättar jag inte här, du får gå dit själv och prova!

Här är den! Hjortfilén som vi fortfarande pratar om 6 veckor senare! Med blåbär.

En timme innan middagen ringde vi svärmor och berättade att vi just gift oss i Stockholms Stadshus. Hon hade det goda omdömmet att leta reda på Grand Hotels telefonnummer för att snabbt beställa en flaska champagne till middagen. Det var en trevlig överraskning och därför blev detatt jag drack skumpa genom hela middagen medan min nyblivna make beställde dryckespaketet som jag förstås testade i smyg.

Steak tartar med ostron insvept i vattenkrasse.

Nu efteråt kan jag kan sakna att vi inte fick vår middagsmeny och listan på dryckespaketet med oss hem. Det är många intryck under en sådan här middag att man lätt glömmer bort en del detaljer efteråt. Det blir luddiga diskussioner här hemma som ”jamen det var ett bär som börjar på T som serverades till ostkakan” och ”mejeriet var från Österlen men jag minns inte vart”. Lite minnesluckor finns nu 6 veckor efteråt.

Silltallrik enligt Mathias Dahlgren.

Servicen? Det var mycket bra. Trevlig, påläst och snabb. Miljön i matsalen? Kanske lite tråkig. Det är väldigt avskalat och exempelvis inga tavlor på väggarna. Däremot var jag väldigt glad över att att ha fått, i mitt tycke, det bästa bordet för två. Det som är nere vid fönstret med utsikt över vattnet och slottet. Det var verkligen pricken över i:et för denna kväll.

Efter middagen forsökte jag övertala maken (!) att vi ska gå tillbaka på nästkommande bröllopsdag för att äta middag på nytt. Han vägrar! Han vill inte vänta så länge! Han vill tillbaka så snart vi har råd! Vad kan jag säga – det känns som om jag har gift mig med rätt person!

Typ nygift!

Lilla Essingen: lunch på Lux

Lux är en av mina absoluta restaurangfavoriter i Stockholm. Jag har skrivit om dem förut men fördelen med en egen blogg är att man kan upprepa favoriter hur många gånger som helst. Ha!

Varför ska man ta sig en omväg via Lilla Essingen? För att läget nere vid vattnet är jättefint. För att servicen är så där bekväm att alla känner sig hemma. Det är viktigt att komma ihåg då en del restauranger som förärats michelinstjärnor (och för all del även en del som är utan) kan vara betydligt snobbigare. Men inte Lux. Hit kan jag ta med vem som helst och ingen skulle känna sig bortkommen. Det är inte heller något överdrivet mixtrande med smaker på tallriken utan mer riktig mat på ett vällagat sätt med svenska smaker. Lux är helt klart värd utnämningen Årets Upplevelse hos White Guide!

Dagens Husman finns alltid för 130:- och i fredags blev det deras makrill till lunch. I hollandaisesåsen gömmer sig ett perfekt pocherat ägg. Det är bara så löjligt gott!

Till och med den kokta potatisen är en upplevelse. Det kanske beror på mängden smält smör ovanpå. Galet gott hursomhelst.

Till lunch serverades även en enkel sallad med fänkål, gurka och rädisor. Jag har ett ambivalent förhållande till fänkål men det här är en snäll historia som passar bra till deras fantastiska bröd som serveras till maten. Dels ett ljust bröd fyllt med västerbottensost och ett underbart knäckebröd med fänkål. Brödet finns även att köpa i deras butik i runt hörnet.

Det är oförlåtligt att gå till Lux utan att äta någon av deras desserter. Sambon kan inte sluta prata om fredagens hassselnötssufflé och själv njöt jag av vårens första rabarber i denna vackra skapelse. I sällskap av yoghurtsorbet, mandelnougatine och kardemummamjölk.

Vi hade inte bokat bord denna fredag men vi var där strax efter lunchrusningen och då var restaurangen ungefär halvfull. Det går alltså att smita in här utan att boka bord. Tveka aldrig att fråga mig om ni vill ha sällskap tid för en spontanlunch.