Il Buco

Till att börja med ber jag om ursäkt för den usla bildkvaliteten, men min kamera börjar närma sig pensionering och det var inte läge att använda blixt på den här restaurangen (knappt ens läge att fotografera, men jag gjorde det ändå).

I en gränd vid Piazza San Antonio ligger Il Buco som belönats med en stjärna i Guide Michelin och som Ann tipsade om.

Efter att vi hälsats välkomna och blivit placerade vid vårt bord bjöds vi på ett glas spumante och redan här förstod jag att det skulle bli en bra kväll. 🙂

Aptitretare

En vacker brödkorg placerades på vårt bord samtidigt som en hälsning från köket kom in, en liten aptitretare serverad i glas: strimlad salsiccia med potatiscréme och popcorn (!) på toppen. Jag började nästan skratta när jag såg popcornen, men tro’t eller ej det var riktigt gott.

Menyn är omfattande och jag tror att det fanns 3 eller 4 olika färdigkomponerade avsmakningsmenyer. Men varför göra det enkelt för sig, vi plockade ihop de rätter vi gillade bäst istället. Till maten rekommenderades vi ett medelfylligt vin gjort på Aglianico-druvor, Lúcchero Guardiolo 2004.

Grillspett, tempura och ostdip

Till förrätt valde jag grillspett med salami, mortadella och provolone serverat med tempuragrönsaker och ostdip. Grönsakerna var härligt krispiga och det var suveränt gott att doppa dem i ostdipen.

Risotto med pumpa och räkor

Därefter fortsatte jag med risotto med pumpa och räkor. Jag brukar inte gilla pumpa i maten men det här måste ha varit undantaget som bekräftar regeln. Me like a lot!

Oxfilé rullad i örter

Till varmrätt en perfekt stekt oxfilé rullad i örter som serverades med örtsky, potatis och ugnsbakad lök. Nu började en viss paltkoma tränga sig på och jag oroade mig lite att jag inte skulle få plats med en dessert.

Tiramisù med jordgubbar och balsamico

Men vi väntade en stund och sedan gick det alldeles utmärkt att tänka på (och att äta) dessert. När jag tog första tuggan av min krämiga tiramisù med jordgubbar och balsamico trodde jag att jag dött och kommit till himlen. Men det var inte nog med det, när jag strax därefter fick ett smakprov av J:s dessert som bestod av tunnskivat äpple med äpple/calvadosmousse (eller om det var parfait) mellan skivorna, DÅ var jag sannerligen i himlen. Gudagott!

Att äta på Il Buco var en upplevelse, fantastiskt bra och diskret service, otroligt god mat. Självklart kostade det en redig slant men jag kan ärligt säga att det var värt varenda krona!

Il Buco ligger på 2° rampa Marina Piccola 5 precis vid Piazza San Antonio i Sorrento.

Star at Harome

I mellandagarna så var det äntligen dags att äta lunchStar at Harome i North Yorkshire. De har en michelinstjärna och har även fått utmärkelsen Gastropub of the year 2006 så våra förväntningar var hur höga som helst. Restaurangen var fullbokad sedan flera veckor tillbaka men vi fick tipset att åka dit och äta lunchmenyn på deras pub.

Atmosfären är det inget fel på. Det här är en toksöt liten pub ute på vischan och för den som vill sova över så finns otroligt fina rum. Vi var där när de öppnade och på en kvart så gick puben från att vara tom till fullsatt. Så det gäller att vara i tid även för en spontan lunch.

Sambon började med grillad blodpudding med gåslever, vatttenkrasse och äppel och-vaniljchutney och blev jättenöjd. Den där vattenkrassen förföljde oss hela veckan i England. Det verkar vara vinterns måstegrej på alla resturangmenyer.

Själv så fick jag en fin krabba till förrätt som var fantastisk. Småpluttarna som syns på tallriken nedan är örtaioli och “bloody mary-dressing”. Den sistnämnda ska jag försöka lägga på minnet och göra här hemma för den blev  lyckad till skaldjur.

Så var det varmrätterna. Det var ingen liten torsk som serverades. Tvärtom. Vilket faktiskt var lite synd, för lite mindre torsk och lite mer musslor hade balanserat upp det bättre. Sambon tyckte att lammrätten som han beställde var ok men inte fantastisk. Det är generösa portioner och tyvärr så orkade vi inte med någon efterätt.

Det här var ingen billig lunch. Jag tror vi betalade närmare tusen kronor inklusive vin och shandys och hur mycket den där michelinstjärnan än glimmar så gillade vi nog the Blue Lion bättre i våras. Men då är vi lite orättvisa och jämför en lunch med en middag förstås. Star At Harome är för övrigt med i den fina kokboken the Gastropub Cookbook som varvar recept med tips på bra gastropubar. Den åker nog med i nästa amazonbeställning!

Lux

Vissa luncher är bättre än andra. Här kommer veckans bästa:

förrätt: purjolöksoppa, forellromskaviar och lättrökt lax
varmrätt: ugnsbakad röding med spetskål, grov senap och ekskivling
efterätt: apelsinsorbet med vit chokladbavaroise

Det var nämligen en jobblunch på Lux häromdagen och allt ovan var otroligt gott!

Sambon och jag var även där i oktober och åt en 5-rätters-meny som jag aldrig hann blogga om då – men jag passar på att puffa för denna meny nu istället! Den serveras på söndagar och varierar efter säsong. Vi åt bland annat en ljuvlig vichyssoise, muscovadostekt hummer, två sorters anka, goda ostar från Gullspira med havtorn och den underbara desserten ovan. Mellan rätterna serverades flera goda överraskningar, bland annat en god lingongranité med ingefära. Vi var i ett gastronomiskt lyckorus i flera dagar efteråt!

Förutom att Lux har en snygg lokal (dagtid: ljust och fint, kvällstid: ombonat och varmt) så är det väldigt bekvämt att vara gäst på Lux; här går det inte att känna sig bortkommen, det är trevlig service och personalen tar sig gärna tid att prata om råvaror. Om jag bara får äta på en enda resturang resten av mitt liv, så är det på Lux och jag lovar att jag skulle vara en väldigt tacksam människa!

Som sagt, mitt bästa äta-ute-tips är; hoppa över några sunkhakspizzor och trista tuktuk-sushis och bränn 660:- på en avsmakningsmeny på Lux någon söndag. Det är underbart!

Mera Lux: Fridas lunch på Lux