En del barndoms- och ungdomsrätter och smaker förföljer en verkligen genom livet. De hänger kvar och kan få en att längta då och då. Mamma svartvinbärsparfait från 80- och 90-talet är en sådan. Under en period var den där parfaiten ett måste som dessert vid alla former av kalas och det är inte alls konstigt att den blev populär. Svartvinbärssmaken är intensiv och passar verkligen bra ihop med det ”gräddiga”.
Det var många år sedan jag åt parfaiten senast, så när vi var hos Magnus mamma under semestern och jag fick syn på svartvinbärsbuskarna i trädgården var det självklart att plocka en liter. Några dagar senare var vi hos mina föräldrar i Karlskrona med bären i tryggt förvar och jag letade fram det gamla receptet (varifrån det kommer från början har jag ingen aning om, för det är ju skrivet på papper, så klart!).
Ja, alltså… det ser ju lite konstigt ut att jag har fotat bären vid en buske med röda vinbär, men det är ju inte på den busken jag har plockat de svarta vinbären 😉
Svartvinbärsparfait (ca sex portioner)
ca 5 dl svarta vinbär (som efter att de har sjudit och passerats ska ge 1 dl saft)
1 ägg
1 1/2 dl socker
2 dl vispgrädde
Gör så här:
Låt bären sjuda så att de släpper vätska. Passera bären genom en sil. Späd ev. saften med ett par msk vatten. Vispa ägg och socker. Vispa grädden kraftigt (separat) och tillsätt i äggblandningen. Blanda i 1 dl koncentrerad vinbärssaft. Häll blandningen i en form och låt stå i frysen i minst fyra timmar. Garnera med färska vinbär och servera.
En god, men lite väl tinad, svartvinbärsparfait.
Mamma hälsar att svartvinbärssaft från mataffären inte funkar att använda i parfaiten. Saften är helt enkelt inte tillräckligt koncentrerad. Färska björnbär är inte heller någon hit, eftersom den saften blir alldeles för ”mjäkig” i smaken. Så nu vet ni det och behöver inte göra om mammas ”misstag”. 🙂
