Tre tjejer i köket

Det var ju det där med ormar och spindlar på Tasmanien. Googlar man så hittar man så klart alla tänkbara källor där man sprungit på tigerorm lite överallt. Nej vi såg inte en enda. Inte för att vi sprang i högt gräs eller trekkade långt in i djungeln heller. Men visst var det skog in på knuten på de flesta campingar. Därmed inte sagt att man inte ska vara försiktig så klart.

Är det någon efterrätt jag kommer relatera den här resan med så är det Woolworths Salted Caramel Pudding. Vågar inte berätta hur många kvällar vi åt den efter den obligatoriska grillningen. Bland annat på nyårsaftonen. Vi får se om vi lyckas kopiera den här hemma…

dag 12. Nyårsdagen! Den här dagen blir det många mil i bilen för vi bestämmer oss för att lämna Strahan och åka ner till Hobart. Alltså rakt över hela Tasmanien. Utan att ens ha koll på vilken  camping vi ska ta sikte på.  The joy of framförhållning.

Halvvägs har vi en fantastisk lunch på ett kafé i Tarraleah. Den här resan tar oss på så många udda avstickare men Tarraleah var ju faktiskt ett guldkorn – ute i ingenstans. På 30-talet byggdes det upp ett litet samhälle här för de anställda på de lokala vattenverket. När arbetsplatsen lades ner sen på 90-talet så upphörde även staden – kyrkan, polisstationen, ja allt stängdes ner.  Dock såldes staden till investerare som skapat en slags lyxresort av de tidigare fina trettiotalsvillorna. Det kändes lite som vi rörde oss i en temapark där någon byggt upp en låtsasstad. Lite coolt faktiskt. Och kaféet här var en av de bästa på resan.

Senare hittar vi faktiskt boende strax utanför Hobart. I Newport. Ingen el finns att nyttja på campingen och ”jo det där med wifi hade de ju diskuterat att de borde kanske ta och fixa”. Vid det här laget är vi vana vid den frasen och att klara oss utan internet. Bra läge alltså nära Hobart men inget extra för övrigt om campingen att skriva hem om.

dag 13. När vi planerade resan så hade vi inte Taste of Tasmania med i planeringen. Men vi insåg ju ganska snart att ett besök är m-å-s-t-e. Alla pratade om det. Och jag är glad vi stannade till.  Taste of Tasmania är en populär matfestival veckan runt nyår. kanske en av de största eventen på året. Vi kom dit tidig lördag förmiddag och när vi åkte ett par timmar senare så var det ganska mycket folk.  Det fanns mycket mat att prova och givetvis så fanns det gott om vin från lokala producenter.  Helt ok priser på mat och dryck så vi hann prova en hel del. Bland annat långkokt getchili, injeras och goda ostar. Vi var supernöjda!

En fin receptidé att kopiera hemma! Flamecake! – baka ut en knapertunn botten, bre på crème fraiche, toppa med rökt lax, skivad lök och gruyere. Fin savignon blanc från Nocton.

Lika nöjda var vi med kvällens boende. Hoey Hill söder om Hobart rekommenderas. Här finns gott om plats och jag har svårt att tänka mig att det kan bli fullbokat. Det finns ett visst bondgårdstema på campingen som barnen får ta del av, tex mjölka kor och mata lamm. De har ett himla fint kök att låna och andra gemensamma utrymmen var också bra.

dag 14. Vi har alltså en plan att hinna med att se södra delen av Tasmanien så vi tutar ner till Southport. Ja vi tar oss faktiskt en bit till. Men vägen blir allt sämre och  bilförsäkringen gäller inte på grusvägar så vi vänder om efter ett tag. Som jag nämnde i det första inlägget om Tasmanien så var ju vår husbil lite till åren och vi vågade inte riktigt lita på hen alla gånger. Lite kallare denna dag och fleecetröjorna åker fram. Men blå himmel och sol så klart. Vi hamnar på en märklig camping i Dover. Betalar ganska mycket för ingenting. Tror ägarna förväntar sig att man ska hänga på den kommunala lekplatsen och intilliggande toaletterna på andra sidan gatan. Njae härifrån var det ganska lätt att åka vidare dagen efter.

Inte direkt badväder i Southport. Men fint! Långt där borta – Antarktis.

Dag 15. Vi kör tillbaka mot Hobart igen. Åkte inte över till Bruny Island. Säkert fantastiskt vackert men bara färjan över är 600 SEK och vi kände oss redan fulltankade på ändlöst vackra vyer. Nej man kan ju inte hinna med allt heller. Alla boendealternativ är uppbokade i och runtom Hobart pga matfestivalen så vi hamnar i Richmond som vi passerat i början på resan. Den här lilla staden är ju söt som socker! Kom hit så förstår du!  Campingen är också himla trevlig. De har en superfin inomhuspool som vi hann nyttja.

Dag 16. Vi  tillbringar större delen av dagen på Bonorong Wildlife Sanctuary.  Supernöjda med detta val. Kelsjuka kängurus och goda möjligheter att komma nära vombater, tasmanska jävlar, koalas, fantastiska fåglar osv. Superbra guidning så missa inte det.

Vi hinner även med att besöka Puddleduck som är en liten vingård. Deras viner säljs enbart från deras gård och inte ens på närliggande ”bottle shop”. Populärt här är att ta med sig egen middagsmat att äta i deras trädgård för att sen köpa vinet på plats. Ja vi var typ de enda gästerna som beställde in småplock till vinprovningen, alla andra hade med sig massor med mat. Kul idé!

Dessa blå blommor är precis överallt på Tasmanien. I bakgrunden – Puddleducks trädgård

Sen åkte vi förbi Frogmore Creek Wiens och köpte vår sista pinot noir från Tasmanien. Fint nog så blir det nog också den bästa.  Jag försökte förresten lägga in mina favoriter i Vivino-appen men det var ett visst problem med att få med ett flertal av de viner vi provat på resan – då de inte finns med i appen.

Vi bor sista natten på campingen i Barilla. En ganska ”pimpad” camping med all sorts aktiviteter och egen restaurang. Läget är bara 10 minuter från flygplatsen. Under visst vemod spelar vi minigolf sista kvällen, städar ur husbilen och äter upp det sista från kylskåpet. Och blir hemskt avundsjuka på de vi möter som precis landat och har sin första natt på Tasmanien…

Dag 17 Ja nu är Tassie-resan tyvärr slut. Vi flög sen vidare med Jetstar till Melbourne för en långhelg. Mer om det en annan dag!

Ja varför blev det egentligen en resa till Tasmanien? Som ni vet så har vi haft två lyckade vintersemestrar med husbil på Nya Zeeland och vi har diskuterat fram och tillbaka om att göra en liknande resa. Husbil är så himla kul nu i de åldrar som våra barn befinner sig i. Maken jobbade i Melbourne fram till veckan innan vi träffades och han hann inte med att besöka Tasmanien där och då. Därav vår resa nu till Tasmanien. Jag har verkligen uppskattat klimatet på Tasmanien, som är typ ”svensk-sommar-fast-bättre”, och kan verkligen rekommendera tidsperioden över jul och nyår.

Dag 9. Vi tillbringar dagen vid Boat Harbour beach. Det här är med god marginal den mest barnvänliga stranden på resan. Långgrunt och inte så höga vågor. Plus härligt medelhavsgrönt vatten! Ganska mycket folk som var här ska tilläggas. Men himla fin dag. Kom i tid om du ska hitta parkering. Här finns även ett kafé som heter Harvest and Caper  som är helt ok för lunch och fika.

Boat Harbour

Senare åker vi till campingen i Stanley som är en av de campingar vi gillat bäst på resan. Supertrevlig service och fint läge. Stanley som by är väldigt pittoreskt och här hade vi också kunnat stanna ett par dagar. Det känns som om jag börjar säga det om ganska många ställen nu?!  Jag avråder dock starkt från att handla takeaway på Hursey Seafoods som ligger intill campingen även om det ser ambitiöst och pretentiöst ut vid första intrycket. Det tog 45 minuter innan vi fick våran takeawaybeställning (friterade pilgrimsmusslor och bläckfiskringar, hej är någon förvånad) och det var inte speciellt bra. Vi inser även försent att de glömt att skicka med våra tillbehör. Uppe i byn finns för övrigt en restaurang som vart med i australiensiska  Masterchef som jag gissar är ett bättre alternativ. Igen – himla bra camping. Vi gillar verkligen Stanley!

Parkerade nedanför ”The nut” i Stanley

dag 10.  Den här dagen började vi med att stanna till i Arthur River i södra Marrawah. Kallas även för  ’Edge of the World’  eftersom det är öppet hav här till Argentina som är 40 000 km som är på andra sidan havet. Mäktigt och det blev mycket fotograferande. Senare en sen lunch i Smithon på en riktigt old-school kafé. Vi bor i Ulverstone och går ut och äter middag. Äntligen indiskt!

Första gången som jag springer på ost rekommenderad till öl (och tv!) Fast det roliga var ju att den var ju himla god till just öl!

dag 11.  Nyårsafton! Vi har hunnit ändra vår resrutt lite och hamnar lite halvspontant i Strahan. Vi är helt plötsligt någonstans i mitten på västkusten. Fint så klart. Vi tillbringar eftermiddagen på Ocean beach som är ca 7 km utanför. Här är vågorna alldeles för höga för att man ska kunna bada överhuvudtaget. Men mäktigt så klart att bara vara på den nästintill tomma stranden. Är det något som vi verkligen fyllt kameran med så är det ’tomma stränder med höga vågor’ på den här resan. Vi kniper tur nog sista platsen på campingen. Ingen speciell sådan men vi var ju tacksamma för att vi fick plats överhuvudtaget. Typ bakom receptionen, så till vår fördel så har vi för en gångs skull ok wi-fi för några timmar.

Nyårsafton på Ocean Beach 2015

Dag 3  Lite lugnare tempo denna dag. Vi checkade in på en liten camping i Swansea.  Stort plus för en liten, men fin, pool som vi blev själva att nyttja hela eftermiddagen. Havet finns bara några meter bort men det är trots allt hajfritt i poolen. Vi bestämde oss för att äta ute denna kväll. Vi inser dock att nästa varenda restaurang i Swansea är stängd eller till salu. Oklart varför eftersom det är en rar liten stad. Men vi hittar Oyster bay seafood och äter oss trötta på friterade pilgrimsmusslor, bläckfiskringar och pommes frites. Bra så.

Tips – det görs otroligt god cider på Tasmanien! Flera små lokala bryggerier finns och bäst är så klart de fruktiga och lite torra varianterna.

Dag 4 Julafton! Och vi hade inte förbokat någon campingplats. I know! För vi inser att närliggande alternativ är stängt eller fullbokat. Dock har vi lite tur och får plats på Big4 St Helen. Big4 är Australiens motsvarighet till Top10 på Nya Zeeland. Det är alltså ett nätverk med campingar som håller en viss uppgraderad standard. I snitt så betalar vi också 20 dollar mer per natt för dessa stopp. Samtidigt så är det smidigt med tillgång till stort utekök, fräscha duschar, bra lekplats till barnen osv.

Så min erfarenhet från den här resan är att förboka campingplats i förväg när det gäller jul och nyårsdagarna. Delvis för att de campingar vi har varit på har vart ganska små. Dessutom – boka i god tid om du planerar att bo i Hobart i samband med Taste of Tasmania. Mer om det senare!

Dag 5. Juldagen tillbringar vi på olika stränder i Bay of Fire.  Här är utbudet av långa vita öde stränder enormt. Mer paradis än så här blir det inte. Kanske den bästa strand jag har varit på? Missa inte denna kustremsa på Tasmanien!

Även den här natten sover vi i St Helen. Har man lite bättre framförhållning än vad vi hade, så verkar olika free camps vid Bay of Fire vara fina alternativ. Dock var det helt fullt överallt när vi rullade förbi tidig eftermiddag.

juldagen 2015

Dag 1  – Vi landade i Hobart på eftermiddagen. Förvånansvärt pigga och minst sagt taggade över att äntligen vara på ön. Resan har ju vart planerad i nästa ett år så minst sagt efterlängtat att få stå på tasmansk mark. Vår husbil visade sig tyvärr vara lite av en äldre modell men var helt ok. De två husbilar som vi har haft på Nya Zeeland har helt klart känts lite mer uppdaterade, så ganska snart döptes husbilen till Mrs Rustic. Delvis för att peppa oss själva emellanåt om att hon skulle orka runt ön. Ett tag var vi inte helt säkra.

Efter ett snabbt stopp på Coles för att köpa mat så checkade vi in på Seven Mile Beach Cabin and Caravan Park. Lite panik då receptionen hade stängt för dagen när vi kom men jag mötte ägaren som snällt släppte in oss. Bra stopp om man vill bo nära flygplatsen.

Första vinet på resan blev denna pinot noir från Devils Corner. Kanske den vinetikett som är mest frekvent av de lokala vinerna på Tasmanien. Vingårdarna är många och små på ön. Flera av dem som vi besökte har till exempel bara haft försäljning från sin egen gård och inte ens haft närliggande  ”bottle shops” som återförsäljare. Dock har Devils Corner en australiensk vinagentur som delägare som kanske förklarar varför de syns mer frekvent i butik. Än mer sällsynt är för övrigt exporten av de tasmanska vinerna. På systembolaget så är det ganska tomt på hyllorna – så det finns mycket att prova om du kommer hit!

Dag 2 – Vi hann faktiskt inte kolla in stranden morgonen efter för vi behövde checka ut och åka vidare. Det här blev en sån himla bra dag. Mycket  spektakulära  naturbilder i  kameran eftersom vi såg delar av Tasman National Park.

Är det en sak du MÅSTE äta på Tasmanien så är det curried scallops pie. Jag har inte ätit en enda utan att ha pipit ”OMG… ”     Paj är så klart populär snabbmat här precis som på NZ. Liksom fisk och skaldjur. Så varför inte kombinera. Vi hade läst det skulle finnas en bra variant av denna musselpaj hos foodtrucken Doo-licious som står strategiskt placerad vid Eaglehawk Neck, en plats som bland annat är känt för the blow hole, vad det nu heter på svenska? Strax efter att vi gjort vår beställning så rullade det in en buss med 50 hungriga turister så de har onekligen ett bra rykte.

Hur var den då min allra första  tasmanska currymusselpaj?

Bra! Tänk mesta möjliga pilgrimsmusslor i en liten smördegsinbakad paj. Med en krämig currysås. Efter att ha ätit ett otal liknande efter denna på resan så vågar jag säga att det här är en av de mildare men samtidigt kanske den mest generösaste då det gäller antalet pilgrimsmusslor i fyllningen. Svårt att inte gilla alltså.

Sedan gör samma charmiga foodtruck egen bärglass. Den är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.

Vi fortsatte vidare till Port Arthur där vi tillbringade ett par timmar med att läsa in oss om fängelsets historia. Mycket sevärt. Bra anpassat för barn. Rekommenderas således.

Den här kvällen checkade vi in på White Beach Tourist Park. En liten tyst camping med en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k strand.

Bra början på resan eller hur?!