Har en hel del Berlintips att bjuda på. Åh vad det här var BRA. Det var röd dag och alla frukostställen var fullbokade. Vi knep en uteplats på Factory Girl och låtsades inte om att vi frös. Fruktansvärt bra frukost. Så bra meny. Lättnavigerat att få glutenfritt. Avundas alla som har krypavstånd hit. Vilket alltså är typ i Mitte. Vill absolut hit igen.
Så hamnade jag för första gången i Berlin. Nära ändå egentligen. Den förstfödda kom med tåget från Düsseldorf, där hon bor just nu, och jag mötte henne halv tio på kvällen vid tågstationen. Roligt ju! Innan hade jag ätit ensammiddag på Monsieur Voung som fanns några minuter från hotellet. En vietnamesisk restaurang som är ganska stimmig och färgglad, med barstämning. Lång kö ute på gatan för att få ett bord, trots bara onsdag. Så boka eventuellt i förväg. Kan absolut smita in här igen.
Hittade till Father Carpenter på grund av att det ligger mittimellan stationen vid Alexanderplatz och för att det var ett par timmar innan jag kunde checka in på hotellet ett par minuter bort. Och tänkte att det passade för ensamlunch och lite småjobb. Bra kaffe men kanske lite udda signaturmacka. Pulled pork, pocherat ägg och äpple. Men ja överlag bra stopp ändå. Ska även ha glutenfritt bröd från Aera, vilket är bra.
Samma dag som askmolnet från Eyjafjallajökul började ställa till det för flygtrafiken var det meningen att jag skulle flyga hem från Berlin där jag varit på tjänsteresa. Men som bekant var det ju en hel del flyg som blev stående på marken den dagen och ett bra tag framåt, så även mitt, och jag blev kvar i Berlin en natt längre än planerat.
För att fördriva tiden en smula tog jag buss 100 från mitt hotell till Kurfürstendamm och en liten promenad till KaDeWe som turligt nog hade öppet en stund till. Ett besök på deras “Feinschmeckeretage” kändes obligatoriskt när nu tillfälle gavs. En hel våning med diskar fyllda av läckerheter, hyllor med godsaker från golv till tak och mat av alla de slag i varje hörn – och fotoförbud. 🙁
Nåväl, jag tröstade mig med några inköp på chokladavdelningen och det är dessa ni ser på bilden här.
Från tyska Lauenstein en 67% choklad med saltade mandlar, från italienska Amedei en vit choklad med pistagenötter och från österrikiska Berger Confiserie en 70% choklad med en fyllning smaksatt med jordgubbar och peppar.
Efter att ha provsmakat alla tre kom sambon och jag fram till att Amedei vann racet, trots att vi egentligen inte gillar vit choklad. Pistagenötterna ger en välbehövlig sälta till den söta chokladen. Den mörka chokladen med salta mandlar skulle ha kunnat vara en rejäl hit om det inte vore för att chokladen hade en bismak av konstgjord pistagearom, ungefär som sån där fejk-pistageglass man kan köpa här i Sverige. Det gillar vi inte. Chokladen med jordgubbar och peppar var ganska anonym, om jag inte vetat vad som var i fyllningen hade jag nog inte gissat rätt.
Någon kanske undrar hur jag tog mig hem, flygen gick ju inte på flera dagar efter vulkanutbrottet. Det fick bli tåg från Berlin och hem till Stockholm med en del strapatser längs vägen. Men hem kom jag, om än 1½ dygn senare än planerat!
