Capresesallad

Jag fortsätter att tömma kameran på lat sommarmat. I år har vi ätit en hel del caprese! Allra helst vill jag ha en löjligt stor hög på tallriken som enda tillbehör till det nygrillade. Den här klassiska italienaren funkar ju till såväl förrätt som akut stödmat – outtröttlig ragazzefavorit!

Capresesallad

  • Varva sommarens finaste tomater med mozzarella, lite finhackad rödlök och rejäla mängder färsk basilika. De gula tomaterna från Ingelstorp som jag hittade på ICA var som söta karameller i salladen!
  • Jag är knappast någon olivoljenörd men det är till sådana här tillfällen som jag spar min godaste olivolja.
  • Ett par drag med svartpepparkvarnen och ett par nypor flingsalt så är det klart!

Halloumi med kapris och lime-och-senapsdressing

Delia Smith är en av de kokboksförfattare som vi alltid återkommer till här hemma när vi ska kolla upp hur man gör något ”på riktigt”. Särskilt vid tillfällen när det gäller traditionell brittisk mat. Hon har levererat ett otal ”how to” -kokböcker i England så när vi inte kommer överens om hur vi ska göra ”den perfekta kalkonen” eller ”den godaste sticky toffeepuddingen” slutar diskussionerna oftast med ”jamen kolla hur Delia gör”. Delia står för bra genomarbetade vardagsrecept helt enkelt. Min svärmor lagar ”typisk” Delia-mat och vi diskuterade Delias karriär senast i helgen. Nu verkar den 70-åriga matikonen nämligen vara mer intresserad av att engagera sig i brittiska fotbollslag än att laga mat. Ja bortsett från att hon och Heston Blumenthal skriver recept för matkedjan Waitrose.

Det här receptet kommer från Delias sommarkokbok och är i sin enkelhet en grymt god förrätt. Kanske är det här mitt absolut bästa recept för halloumi?

På bilden har jag tärnat halloumin i kuber innan jag stekte den för att sedan blanda ner den i dressingen. Det blev tillbehör till en pytt med stekt potatis, squash, vårlök, färsk oregano och kräftstjärtar. Givetvis blir denna halloumirätt med nämnda dressing även grymt god tillbehör på grillbuffén. Skiva då halloumin på vanligt vis innan du grillar den.

Halloumi med kapris och lime-och-senapsdressing

Dressing:

  • juice och rasp från en lime
  • en rågad matsked avrunna kapris
  • en matsked vitvinsvinäger
  • en finhackad vitlöksklyfta
  • en rågad tesked senap
  • en matsked finklippt koriander
  • två teskedar olivolja
  • salt och peppar

Ribollita

Även om jag lovebombar Årstiderna allt som oftast har jag kämpat med all kål som de skickar med i grönsakslådorna. Det är nämligen en hel del och nästan varje vecka. Vitkål, rödkål, grönkål, savoykål, spetskål och så vidare. Coleslaw blir förstås återkommande här hemma. Ibland gör maken en god kålpudding enligt Mannerströms recept och han använder även kål i wokrätter. Men jag har själv saknat ett smart vardagsrecept för kål som alla i familjen gillar. Tills jag sprang på ribollita och insåg att det skulle passa alla här hemma. Och det blev en riktigt uppskattad middag.

Det här är en vegetarisk rätt med italienska rötter. Ett mellanting mellan soppa och gryta som gärna  förbereds dagen innan för att sedan snabbt värmas upp till middag dagen därpå. Generöst med kål är återkommande i alla recept när jag googlar för inspiration och sedan verkar övriga grönsaker variera en del beroende på vad som finns hemma.

I samband med servering blandas bönor ner i grytan och sedan ska det röras ner dagsgammalt bröd. Det verkar finnas en del varianter av just detta moment. Ibland läggs brödet i botten på tallriken under soppan. Andra smular ner brödet i soppan men jag valde att steka krutonger på dagsgammalt bröd för att toppa ovanpå tillsammans med parmesan. Det här var ett nybörjarförsök utan att jag skrev ner mängderna.  Så denna gång memorerar jag mest ingredienslistan för framtida bruk.

RIBBOLITA – en receptskiss

I soppkoket:

  • strimlad rödkål och grönkål som först fräst med olivolja i stekpannan
  • slantade morötter
  • ett par skivade selleristänger
  • lite lök
  • ett par lagerblad
  • en burk cocktailtomater
  • vatten (ingen buljongtärning behövs när grönsakerna är bra)
  • salt och peppar
  • färsk timjan och strimlad ramslök

I samband med servering: Rör ner en burk cannelinibönor i grytan. Ringla över lite olivolja på soppan vid servering. Stek krutonger av dagsgammalt bröd. Jag använder baconfett – eller gör som svärmor. Toppa med finriven parmesan.

Ugnsbakad kålrabbi med ädeloströra

Kålrabbin slinker gärna med de andra rotfrukterna in i ugnen men ensam på middagstallriken så kan den behöva ha lite mer smak som sällskap. Så vi körde på ädeloströra. Snabbfixat tillbehör till tex en nygrillad köttbit.

UGNSBAKAD KÅLRABBI MED ÄDELOSTRÖRA

  • Skiva kålrabbin i tunna skivor. Lägg i ugnssäker form.
  • Ringla över olivolja och toppa med lite flingsalt och nymalen peppar.
  • Baka i ugnen på ca 200 grader tillsatt den är mjuk.
  • Ädeloströran gör du under tiden; blanda cirka 50/50 av Kvibilleädelost och creme fraiche till en jämn röra.
  • Lägg röran på den nybykade kålrabbin.
  • Toppa med kryddkrasse – klart!

Sparrisbroccoli

Vi beställer ekologiska grönsaker rutinmässigt varje vecka som landar varje torsdag på vår trapp. Man kan tycka för eller emot om att beställa färdigblandade lådor men vi gillar det. Vi kommer från slentrianshoppandet av samma grejer och får tänka lite i nya spår. Dessutom så är Årstiderna bra på att slänga med lite udda grönsaker som inte alltid syns till i mataffären i förorten.

Den här påsen höll dock på att glömmas bort. Jag trodde det var ”nån slags kål eller liknande” och den låg bortglömd i kylen över helgen. Men så insåg jag att det var något helt annat. Blå blomkål på skaft? Nej inte riktigt. Jag la upp en bild den oklara primören på facebook och ganska snart fick jag svar från  Lisa, Pia och Annika: det är sparrisbroccoli. Eller kanske mer specifikt, purple sprouting broccoli. Uppenbarligen hade vi en eftertraktad delikatess i skafferiet utan att veta om det!

Så hur blir en fusion mellan sparris och broccoli? Årstiderna hade lämnat en hel del blast kvar på dem (därav av missförståndet med kålbladen ovan). Jag skalade av bladen med en potatisskalare samt det som kunde förväntas bli hård och segt, delade dem i jämnbreda stänger (för variationen i tjocklek var rätt stor av de som vi fått) för att sedan koka upp dem hastigt i lättsaltat vatten likt vanlig sparris.

Premiärkoket av sparrisbroccoli visade sig smaka väldigt mycket broccoli. Jag hade kanske hoppats på en lite mer nötighet i smaken likt sparrisen men så var det inte. Snygga onekligen på middagstallriken i sällskap av kalkonstek och parmesantossade gnocchis, men smakmässigt så hade jag kanske hoppats på lite mer. Kanske var det bara just min knippe som inte levde upp till smakförväntningarna?

Det kommer mer sparrisbroccoli i morgondagens låda så det blir ett till försök. Återkom gärna i kommentarsfältet om du har något  fint tips på hur sparrisbroccilin mest kommer till sin rätt!