Sen sist

Sex veckors frånvaro här på matbloggen betyder ju inte med automatik att vi har slutat laga mat här hemma. Tack och lov för twitter och kanske framför allt instagram för möjligheten att snabbt rapportera om mat och dryck från middagsbordet. Jag ska erkänna att fotograferande med iphonen har gått ut lite över matbloggeriet. När orken inte finns att ladda upp och redigera bilder så är instagram helt klart en vän i nöden. För er som inte har hängt med på instagram på sistone så kommer här en snabb summering med Iphonebilder över höstens bästa mat-och-dryck-relaterade fynd:

Det här har blivit en återkommande middagsfavorit här hemma. Maken köpte en hel lax för en billig peng och fyllde den med en ricottaröra med färsk bladspenat, citronsaft, salt och peppar innan det åkte in i ugnen. Till detta drack vi ett trevligt och passande vitt vin som heter L chardonnay.

Vinet ingår i ett utskick som kommer regelbundet till en Vinpanel som jag är glad över att få vara tillfrågad om att vara med i. Det är kul att läsa andras recensioner på twitter och bloggar om vinutskicket för att se vilka som har liknande smakpreferenser. Smaskens-Annika hade till exempel samma vin till fiskwallenbergare och jag kan bara konstatera att vi tyckte väldigt lika om detta vin. Det blev så klart dokumenterad i vindagboken! Den här ugnsbakade laxen blir för övrigt världens bästa rester till lunch när man rör ner den i spagettiskålen med lite finriven parmesan.

Häromveckan träffade jag en kär vän för en lång middagssittning på Texas Long horn. För ovanlighetens skulle så valde jag inte deras säkra kort  med texas chili – utan åt mig istället mätt på deras goda Beef Bontana. Ryggbiff serverat på cheddarostgratinerade nachos och svarta bönor och jalapeños var helt klart comfort food en regnig fredagkväll. Servitrisen rekommenderade husets egna shiraz, speciellt utvalt för att matcha deras kött, helt klart ett vinnande koncept till deras schyssta biffar. Finns som beställningsvara på Systembolaget.

I fredags var det äntligen dags att fira med maken för att Höstens Stora Projekt med att köpa ett större hus (hurra!) och att sälja vårt nuvarande bo äntligen var uppstyrt och klart. Om ett par veckor flyttar vi in i ett fint trettiotalshus med söt glasveranda och vårt fina radhus har fått en ny ägare! Som extra bonus så kommer vi att ha ett mer bloggvänligt kök!

Vi var båda överens om att bästa tänkbara lunch i stan var att få sitta i baren på Råkultur och äta oss trötta på deras fantastiska sushi. Det är kanske mitt allra bästa Stockholmstips – kom hit hungrig och ät femton bitar av deras sushi moriawase! Vi provade även en light ale nämnd Kusken från Hanterverksbryggeriet i Västerås till maten som var en god lättöl. Finns inte på Systembolaget (ännu) men väl värd att hålla ögonen på.

Italiensk tre-rättersmeny för små kockar

Det börjar bli många familjerelaterade milstolpar här i matbloggen. En gång var hon alldeles nyfödd här i bloggen. Häromveckan tog hon initativ till att laga en italiensk tre-rätters till familljen! Vårt äldsta barn, numera sex-och-ett-halvt, har länge aspirerat på att få börja laga mat på riktigt. Jag har som bekant inte det bästa tålamodet i köket men maken har tagit sig an uppgiften att fostra henne till framtida kock.

Den italienska kokboksbibeln Silverspoon som är en av våra favoritkokböcker har en fin kokbok för barn som jag gärna tipsar om. Jag gillar kokböcker för barn med ”riktig mat” och här finns tydliga steg-för-steg-instruktioner med smarta tips för nybörjare. Om hur man tex gör köttgryta, fiskspett och egen pasta. Så i en veckas tid researchade hon intensivt vilka recept som skulle göras.

      

Efter att ha hon ändrat menyn fler gånger än vad jag kan räkna – blev det småningom följande premiärmeny:

bruchetta med tomatsallad

gnocchis med lammköttbullar och tomatsås

jordgubbar med vaniljglass

Ok, vi kanske styrde in henne på glass som efterrätt för att minska tiden i köket och hon kommenterade detta med, ”jamen så klart glass! Hur svårt kan det vara att göra egen!”

Inget fel på hennes ambitionsnivå minst sagt… puh!

Det här var minst sagt ett hallelujamoment – hemlagade gnocchis är så gott! De här tar lite tid att göra men är så värt det.

Grundrecept för potatisgnocchis

ca 4 portioner.

  • 1 kilo potatis
  • 1 stort ekologiskt ägg
  • 240 gram vetemjöl
  1. Skala potatis. Dela i jämnstora bitar och ångkoka i ca 20 minuter. Detta för att de inte ska absorbera upp för mycket vatten vilket försvårar gnocchibakandet.
  2. Mosa all potatis i en stor skål till en jämn smet. Enklast är att använda en potatispress. Låt svalna.
  3. Knäck ner ägget i skålen och blanda ner i potatismoset tillsammans med mjölet och knåda ihop till en slät deg.
  4. Ta upp degen på ett mjölat bord och kavla ut till en stor rekatangel. Skär i små jämnstora rutor. Lagom storlek på gnocchis är 1,5 långa och ungefär lika tjocka.  Rulla dem direkt i handflatan och stämpla dem med en gaffel.
  5. Lägg dem på en mjölad tallrik tills det är dags att koka dem. Alternativt – rulla ut degen i  fingertjocka längder och dela dem i 1,5 cm långa bitar.
  6. Strax innan servering, koka dem drygt 1 minut i kokande vatten. När de flyter upp på ytan är de klara, fånga upp dem med en hålslev, låt de rinna av ordentligt – klart att servera! Toppa gärna med finriven vällagrad parmesan!

Det var en hel del saker att förbereda får vår lilla kock. Köttbullar med lammfärs och rosmarin rullades. Ungefär så här. Plus att det svängdes ihop en tomatsås.

Förrätten preppades sist: tomater hackades fint för att sen på kockens förslag blandas med limezest, vitlök och olivolja. Skivat levainbröd blev ringlande med olivolja och åkte in i ugnen strax innan servering.

Till förrätt och varmrätt hade vi ett italienskt vin som heter Monte Vecchio 2008. Det var ett riktigt gott middagsvin som förtjänar en god och vällagad middag som denna. Det doftar ljuvligt, har en fyllig smak och är inte så där överdrivet strävt. Perfekt! Vinet kom med i ett utskick från The Wine Company som är en ny bekantskap för mig. Lite kul tycker jag att det är att följa utvecklingen med hemleveranser, att det mesta numer går att få hem till dörren.

Middagen blev förstås succé. Och när vi till slut satte oss för att middag (något senare än vanligt )hördes vår mästerkock pusta lätt utmattad, ”- VET ni hur lång tid det tog att göra det här?!”

Favorit i repris: Club sandwich

Det existerar som bekant inga klassiska tacos (ännu) på våra fredagsmiddagar. Det har hitills inte varit någon efterfrågan från någon av familjemedlemmarna helt enkelt. Men visst gillar vi snabbfixad mat med plocktema. Club sandwich är till exempel en återkommande favorit hemma hos oss. Speciellt när fredagströttheten slår till. Här kommer körschemat:

  • Köp hem gott surdegsbröd typ levain att skiva upp.
  • Stek kyckling och bacon.
  • Skiva tomater, avokado, rödlök och sallad.
  • Stärk upp med lite skivade kokta ägg om det är många hungriga runt bordet.
  • Sen varvar alla sin egen favoritmacka till middag!

Maken gör en god och oumbärlig dressing på fri hand som inkluderar:

  • en burk creme fraiche
  • lite majonnäs
  • massor av finriven parmesan
  • en udd senap
  • salt och peppar.

Måtten på respektive ingrediens i dressingen är tyvärr information som förevigt kommer framstå som en smula oklart.

Vinet Cantina Zaccagnini har dykt upp tidigare här i matbloggen och är definitivt en av husets röda som passar fint till!


Spagetti Corkese

Vi diskuterade ett bra tag om vi skulle laga det här. Spagetti Corkese. Omnämnt som irländsk bolognese. Går det verkligen att laga en god pasta med blodpudding? In i det sista när vi stod och kokade ihop tomatsåsen höll vi på att lämna walk over och slänga ner ett par salcissicas i stekpannan istället för blodpuddingen, men vi bestämde oss för att fullfölja projektet. Vi hade dessutom fin blodpudding från Dennis kött att laga med. Spagetti och tomatsås funkar ju och blodpudding med stekta tomater. Huh.

Ok. Det blev inte så fulländat att jag skulle säga att det blev fantastiskt. Men det var absolut inte dåligt. Delvis beror det på att jag inte är ett stort fan av blodpudding men det här var ett sätt att försöka göra ett recept med blodpudding på ett sätt som tilltalar hela familjen. Jag tror att vi kommer att göra om det här vid tillfälle men med viss modifiering. Receptet är för övrigt inspirerat av Eat like a girl.

Spagetti Corkese

  • Koka ihop en vanlig mustig tomatsås utan krusiduller. Gör den dock inte för söt men gärna med lite hetta som med typ färsk finhackad chili.
  • Stek blodpuddingen i tärningar.
  • Servera tomatsås och blodpudding varvat på spagettitallrikar.
  • Vad vi inte hade hemma och som säkert hade varit fint till – färsk persilja och kanske lite strimlad stekt bacon.

Vi pyntade med lite ost som du ser. Kanske inte helt nödvändigt. Vi stärkte upp med en flaska Canaletto Primitivo för säkerhets skull som är ett prisvärt vin till pasta.

Påskmiddag 2012

Här kommer tips på en tre-rättersmeny som vi åt under påskhelgen. Förrätten förbereds på drygt fem minuter och efterrätten är också smidig förbereda i förväg innan kvällen.

Vinet Neudorf Toms´ Block som vi hade till lammsteken är från en vingård vi besökte på Nya Zeeland. Det var ett gott återseende!